Svenska ostar är skriven av Henrik Francke och Maria Öhrn vilka reser riket runt och besöker ostentusiaster. Öhrn och Francke vill lyfta fram den "riktiga" ostkulturen i Sverige, med den småskaliga tillverkningen driven av eldsjälar ofta bosatta i glesbygden. Författarna tar i förordet avstånd från vanliga ostsorter Svecia, Herrgård, Grevé och letar efter en alternativ ostkultur.
Bokens utseende är som Torbjörn uttryckte det "vanligt alternativ". Alternativ vanlig stilen utmärker sig med lagom lite detaljer, lagom korniga bilder och ett lagom utmanande innehåll. Inte helt vanlig utan lite mindre tråkig än vanlig. Det saknas nerv i framställningen.
Tydligt är att ett tillskott i bokhyllan för ostlitteratur behövs i de svenska biblioteken och bokhandlarna. En undersökning över den folkliga ostkulturen, tecknad av författare som inte försöker slå knut på sig själva i sina försök att hitta de minsta och mest exklusiva osttillverkarna i riket. Öhrn och Francke gör ett gott arbete i att nosa upp den bästa hallon/whiskey/amaretto-brien, ovanliga ostsorterna lyfts fram och hyllas som prov på genuin och spännande ostkultur, men den folkliga varjedag-konsumtionen ges inget utrymme i boken. Ett viktigare projekt än att jaga efter den avvikande svårtillgängliga svenska ostkulturen ser jag är att undersöka den stora rika ostkulturen som ligger oss så nära att den verkar osynlig.
Vilket betyg får boken? Den får 2 starka hyvlar av 5 möjliga.
Är dere icke reden nokk med alle disse "svenske" oster? Vill noen ha ett bedre bruk av allemansost må dere kun strekke blikerne västerut, till den pene naborlanne Norge. Vi har en meget bedre ostkultur slikt den dårlige svenske diton.
SvaraRadera/Ost til kamp