Hushållsosten och jag

Till vår stora lycka är det extrapris på Hushållsost denna vecka

Igår var jag med Ostresananders och handlade på Willys på Eklandagatan. Vi skulle köpa köttfärs, Ostresananders skulle bjuda mig och Ullis på käk i vårt eget kök - ganska lyxigt egentligen. Köttfärssås och spagetti var maten för dagen. 
På Willys fann vi till Ostresans stora glädje att det var extrapris på Hushållsosten 39,90 kr/kg. Det är inte så illa för en bra ost.  För det är just vad Hushållsosten är - en bra ost.

Hushållsosten är för de flesta i Sverige en gammal och kär bekantskap. Den har stått på våra bord sedan vi var små och den har följt oss genom åren. Ska man tro Wikipedia så daterar sig Hushållsosten tillbaka till 600-talet. Som historiker måste jag dock ställa mig ytterst skeptisk till vilka källor från den tiden som vittnar om Hushållsostens vara. Jag har inte sett några Hushållsostar på hällristningar eller runstenar. Det betyder visserligen inte att det är uteslutet att arkeologer hittat ostformar från järnåldern, men om man gjorde Hushållsost i dem, det får vara osagt.

Som ost är Hushållsosten en liten ost, även om vi är vana att köpa den i bitar på drygt två kilo är det en i jämförelse en liten ost. När man köper en ost är det ju ofta bara en sektor av osten man får. Köper man däremot en Hushållsost får man ju hela läckerbiten. Stora ostar kan ni se i inlägget från Aschebergsgatans Ost & Delikatesser eller i inlägget om Grevéost.

Hushållsosten - en liten ost, på rätt plats - i mitt kylskåp. Lägg märke till den passande osthyvelsdekorationen på förpackningen. Ostresan gissar att mönstrets upphovsman- eller kvinna inte tillhör en dem vars förtjänster uppmärksammas dagligen. Ostresan ser er.

Hushållsosten är en sann folkost, dess form och namn har den fått för att man ursprungligen framställde den i hemmet. Den kallades då också för korgost eller bondost. Det var ju bönderna som hade korna och korna, ja de hade den för osten nödvändiga mjölken, och de flesta i Sverige var ju bönder och torpare under lång tid. Industrialiseringen i Sverige slog ju inte igenom på allvar förrän under 1900-talet.

Hushållsosten är idag den bäst säljande osten i Sverige. Vilken som är världens bäst säljande ost, det vet vi inte. Men är det ingen svensk ost så bryr vi oss ju inte heller - inte på riktigt, men man blir ju lite nyfiken.
När Hushållsosten tillverkas idag använder man en metod som innebär en industrialisering av de traditionella metoderna. Den görs ungefär som förr, fast i större skala.

En hushållsost är mild i smaken, har en liten syrlighet och en angenäm sälta. Den har en kort eftersmak och är klädsamt grynpipig. En Hushållsost ligger mellan 17 - 26 procents fetthalt och om man lagrar den blir det en Stureost av den. Hushållsosten är EU-skyddad och får bara framställas enligt officiella recept för att bevara dess garanterat traditionella specialitet. Inte illa.

Nu åter till Willys och extrapriset. Tyvärr hade jag inte med mig tillräckligt med pengar för att kunna inhandla mig en Hushållsost när de nu hade den till så förmånligt pris, vilket elände.
När vi hade betalat gick vi hem, Ostresananders lagade middag. I kylskåpet hittade han en bit av en gammal Billingeost som vi rev över pastan. Det är alltid bra att ha lite ost liggande. Det var riktigt gott, jag kan varmt rekommendera Ostresananders köttfärssås. Hemligheten låg enligt honom själv i de mortlade örterna som han likt den druid han är hade fixat med under största hysch-hysch medan han rörde i grytorna. Men vi kunde inte glömma Hushållsosten, gång på gång föll vi tillbaka i vårt mantra om vilken fin ost det är.

Sagt och gjort, idag efter jobbet gjorde jag slag i saken och köpte en extrapris-Hushållsost av Willys eget fabrikat. Det visade sig att det denna vecka var extrapris på flera andra ostar också på Willys. Lite dålig tajming kan jag tycka, även en ostälskare har ju gränser för hur mycket ost den kan konsumera. Det värsta skulle ju vara om man blev tvungen att slänga bort ost för att man planerat sina ostinköp fel, men det är en helt annan historia.

Ostresan på ostrean på Willys på Eklandagatan

Med min nya ost under armen vandrade jag ut ur affären och tänkte inte mer på de andra ostarna. Väl hemma satte jag på en platta med The Mamas and the Papas och putsade osthyveln, tog ett smakprov och nickade i lyckligt samförstånd med mig själv. Med den här osten är jag kompis. Osten har fått sin plats högst upp i kylskåpet med utsikt över oliver och yoghurt. Jag vill att den ska trivas.

Jag och min Hushållsost

//Torbjörn