onsdag 6 oktober 2010

Folkhemsosten - söt stark och lite svår.

Visste ni att en av våra populäraste ostsorter är yngre än Ingemar Stenmark? Ni som följer Ostresan vet vilken ost vi menar. Förutom dess förträffliga smak är bakgrunden till osten värd att lyfta fram. I folkhemsbyggets kulmen, med miljonprogrammet för dörren kände Sveriges främsta ostmästare att något saknades i ystningstankarna och i ostdiskarna. Herrgårds-, Hushålls- och Prästost i all ära men det saknades udd i den svenska ostfloran.

Det är vid den här tiden, i slutet av femtiotalet som Åke Berglöf och Yngve Johansson slår sig samman för att skapa en Svensk folkost. Berglöf med näsa för god ost och trendkänslige Johansson parkerar i ostlaboratoriet 1959 och lämnar det först fyra år senare med en ny ost att presentera för svenska folket. Osten, ett hålpipigt mästerverk var förstås Grevén! Intresset för osten blev stort mycket tack vare de fantastiska stora piporna, och spreds under 1964 söderut i landet.

En lustighet tycker vi på Ostresan är att Grevén  egentligen är en ganska svår ost. Herrgården och Prästosten är milda och knappt märkbara på smörgåsen medan Grevén sticker ut med sin sötma och styrka. Mot miljonprogrammets jämngrå fond stiger Grevéosten som en stor gul sol och kastar extra ljus över frukostupplevelsen för folkhemmets invånare. I en intervju med ostmästare Berglöf i Sydsvenska dagbladet berättar han att osten blir "amper" om den lagras förlänge och att sötman då försvinner. Det är inte idén med Grevén menar han. Den ska vara söt. Han berättar också att inspiration till osten fick han under ett studiebesök i Norge där han stiftade närmare bekantskap med Jarlsbergsosten. Grevén är en kombination av Jarlsbergsostens storpipighet och smak med Herrgårdsostens konsistens.

Varför namnet Grevé? Berglöf ville ge osten ett namn med utländsk klang och inspirerades av den franska osten Guyere. Bland förslagen fanns även Grué eller Grivé. Men det sistnämnda ville inte sportkommentatorn Bengt Grive gå med på. Så därför blev det Grevé.




http://www.ostforum.se/osthistoria/osthistoria/greveost.html
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article98154/Sensationella-pipor-tog-grev%C3%A9n-till-toppen.html

2 kommentarer:

  1. Ostresantorbjörn6 oktober 2010 kl. 21:34

    När man läser sånt här blir man bara glad. Det är en riktigt bra artikel. Jag gillar att såväl folkhemsfanatikern som ostätaren i mig får sitt i texten. Den väcker också ny frågor. Vilka livshistorier ligger bakom de andra ostarna i den svenska ostfaunan? Vilka var männen och kvinnorna som ystade den första Herrgården eller för den delen Prästosten, hur levde de? Vad tänkte de? Vem var prästen?
    Stort plus i kanten för de fina källhänvisningarna.

    SvaraRadera
  2. Tack Torbjörn. Jag försöker komma igång med uppsatsskrivandet men kan inte sluta tänka på raketost. Vilken kategori ska man sätta den under och hur smakade den egentligen. Min pappa pratade ofta om raketost när jag var liten. Den verkar gjort ett starkt intryck på honom.

    SvaraRadera