Mogen ost. Test av prisvärd cheddar.

Vi på Ostresan vill inleda med en ursäkt. Irriterade röster har under veckan höjts på grund av våra inlägg. De säger att vi är oseriösa och tappar bort oss i tillbehörsdjungeln. Vi tar åt oss av den här kritiken och ska därför levererar ett kärnfullt inlägg om just hårdost. Så varsågoda

Trist förpackning, eller hur?

Ostresans följare är aktiva på att söka efter osterbjudanden runt om i Göteborg. En av dessa är Janne Sandén som uppmärksammade Lidls kampanj på cheddar. Tack Janne!

Märket heter Mature och deras cheddarost är en del av Lidls julsortiment. Vi blev nyfikna på cheddarn dels för att Lidl ligger jättenära men också på grund av priset. 74 kr/kg för en cheddarost!

Skivor av olika sort. Musikvalet kan vara avgörande vid osttester.

Ostresananders genomför testet ensam efter att Ostresantorbjörn blåste av på grund av sjukdom. Hur som helst...

Första intrycket: Trist förpackning. Osten ser även den bedrövligt tråkig ut. Ett blekt block! Men där slutar tråkigheterna. Mature cheddar överraskar! Den har en oväntat mogen smak och konsistensen är krämig och torr på samma gång. De första bitarna är riktigt njutningsbara faktiskt. Den håller.

Efter att ha ätit upp de tärnade bitarna testar Ostresananders några hyvlade bitar. Också gott!

I den här ordningen medsols från vänster: Skiva, skiva, skiva, vanlig bit, stor tärning.

Fikonmarmeladen åker fram på slutet. Det hade inte behövts. Marmeladen fungerar inte alls ihop med Mature cheddar men detta påverkar inte helhetsintrycket av osten.

Fanns det någonting negativt med Mature cheddar? Jo, den blir lite tråkig i längden. De sista skivorna och kuberna lämnar en fet eftersmak. Inte fet som i häftig utan snarare smörig. Stekt fungerar nog den här osten utmärkt!

Betyg 3,5 av 5 osthyvlar. Ett gott betyg med tanke på förutsättningarna.

Grattis till Mature cheddar!

Working under cover - uppdrag Danmark

 Ostresantorbjörn working under cover

Ostresan är som ni känner till ganska navelskådande till sin natur, dock har den uppmärksamme kanske märkt att vi i flera av de senare bloggposterna lättat på ridån till en annan, mer internationell sida hos oss. Vi gillar svensk ost, men gillar också att resa.

Ett land som man titt som tätt hamnar i när man är på väg från Göteborg till kontinenten är vårt glada grannland Danmark, ibland är det till och med någon plats i Danmark som är destinationen. Bland kända och okända svenska Danmarks resenärer kan det nämnas den numera bortglömda sång-och-dansorkestern Friends som kom på en någorlunda hedersvärd sjundeplats i Eurovison song contest 2001 och Karl den 10 som besökte Roskilde 1658. Under 2012 har också Ostresantorbjörn vid två tillfällen hamnat i Danmark. Han tog naturligtvis chansen att där utforska grannlandets ostkultur. För att komma riktigt nära den den danska ostkulturen, gick han under cover. Förklädd till dansk närmade han sig de inhemska ostdiskarna.

 

Aha vad har vi här?

De danska ostdiskarna uppvisade precis som de italienska ingen större skillnad mot de svenska. En ostdisk verkar vara en ostdisk, oavsett om den finns i Siena, Søndervig eller Mölndal. De internationella märken finns representerade, Gamle Ole, Sorte Sara, President, Galbali o.s.v. svenska ostar var det dock tråkigt ont om.
Det finns dem som högaktar dansk ost. Ostresan hör inte till dem. Vi har tidigare pröva Straerk skipper och den gick inte hem hos oss. Danska ostar har doften emot sig, tyvärr. Så var det också med ostarna i Søndervig, ett smørrebrød med dansk ost räcker för att man ska börja se sig om efter något annat att lägga på sin smörgås. Danskarna är däremot bra på bröd.

En dansk ostskivningsapparat.

I Köpenhamn på hotell Cabinn hittat Ostresan ett annorlunda sätt att skiva sin ost på, bilden ovan får tala för sig själv. För att ta ost drar överliggaren i pilens riktning. Ostresan prövade ostskivningsapparaten och den fungerade ganska bra, fast ostskivan blev onödigt tjock. Även om apparaten fungerade ganska bra kan inte Ostresan blunda för dess skrymmande uppenbarelse. Ostresan föredrar den behändigare osthyveln för att skiva sin ost.

Osthyvlarna var slut.

Även danskarna verkar ha fattat tycke för osthyvlen. I Søndervig var de slutsålda. Ostresan kan bara spekulera i de framtidsutsikter som en osthyvelsfabrikant kan ha på den danska marknaden.

Ostespecialisten i Köpenhamn

I Köpenhamn hittade Ostresan den trevliga ostbutiken Ostespecialisten. Den liknade mycket våra svenska motsvarigheter och kanske har Danmark och Sverige ett gemensamt ostkulturarv, kanske går rötterna så långt tillbaka som till Drottning Margatera och Kalmarunionens dagar.

Ostespecialisten

Tyvärr kunde inte Ostespecialisten utforskas närmre. Den hade tyvärr precis stängt när Ostresan skulle göra sitt besök, allt vi fick med oss var några fotografier, fast det gör kanske detsamma, dansk ost är inte vår favorit på mackan.

Tillbehörsresan

Under hösten hamnade Ostresantorbjörn lite av en slump mitt i ett av de stora tillbehörslanden, nämligen Italien. Inbäddad i ett kloster i hjärtat av Chianti classicoregionen i Toscana kunde han mellan diverse andra aktiviteter utforska regionens osttillbehör. På den inledande bilden syns Ostresantorbjörn framför en vinodling tillhörande vingården Losi i Qeurciavalle. De producerade utsökta röda och vita viner, men också grappa och olivolja - fina tillbehör till ost. Här följer en redogörelse i bilder.

En ostdisk i en matbutik, ganska standard. Liknande diskar verkar återfinnas över hela Europa. 

De två första bilderna är tagna i en ostdisk inne i Siena och rör inte tillbehören. Matbutikerna i Siena uppvisade ingen större skillnad mot de svenska. Det fanns ost och Svenska lantchips, vem som nu vill ha det i Italien. Ostresan är av den åsikten att om man reser någonstans ska man smaka på kulturen, varför då välja svenska lantchips? Ostresantorbjörn köpte därför Italienska chips, lättsaltade.

Alla sorters ostar 2€, ostrea på konsumtionsost också i Italien.

Italien är känt för några ostar, de första man kommer att tänka på är naturligtvis peccorino och parmesan. En god peccorino kunde serveras till middag, då med en fritta till. Parmesanen åts som strössel, strösslad över pastan. Det var fina ostupplevelser, helt i Ostresans smak.

Peccorino och en annan okänd ost serverad med frittata.

Peccorino och okänd ost, vackert skuren och mönstrad.

Ostresan har tidigare skrivit om Ostresananders panerade ost, och Ostresan är vänner av stekt ost och besöker gärna Gyllene Prag i Göteborg för att få sig en bit. De har även glutenfri pannering, vilket är glädjande för de som drabbats av glutenintolerans. Ostresan solidariserar sig med alla er glutenallergiker där ute, ni är inte ensamma. 

I Italien bjöds det också på stekt ost till middag. Osten var lätt rökt och serverades med kokta grönsaker. En utmärkt kombination, mycket tack vare att grönsakerna var hårt saltade och dränkta i en god olivolja. 

Stekt ost med kokta grönsaker.

Ostresantorbjörn besökte också vingården Losi i Querciavalle och blev guidad av vinmästare Ricardo och den charmerande Varleria Losi. Där fick han en unik chans att sätta sig in i hur processen att skapa vin går till. När vindruvorna pressas är trycket så starkt att det enda som blir kvar är en torr massa av skal och kärnor. Det är denna massa som sedan jäses och destilleras till grappa.

Ostresantorbjörn vid en av vingårdens vinpressar av modell Avant 24. 

De finare vinerna fick lagras i ekfat, de enklare bordsvinerna lagrades i enorma rostfria siloliknande tankar. Båda sorter passar som tillbehör till ost.

I vinkällaren fanns ekfaten.

Vad vill man mer ha till sin ost? Hårt bröd, ja... cocktailpinne (tandpetare), ja... lite sällskap, ja... men också oliver. I det bördiga landskapet utanför Siena fanns också ett rikt antal olivträd. Oliven är först grön, och när den mognar blir den svart. Oliverna som fanns i omgivningen var inte av en sort som man åt utan en som var mer lämpad för att göra olja på.

Oliver

Ett besök i tillbehörslandet Italien och regionen Toscana kan Ostresan varmt rekommendera. Pasta, peccorino och parmesan i all ära, när Ostresantorbjörn väl var hemma igen, gick stegen raskt till kylskåpet där herrgårdsosten stod. Italien är bättre än Sverige på tillbehör; vin, olivolja, grissini etc. men vi är bättre på ost. Borta bra, men hemma bäst...

Panorama över vinodling

Tillbehörsresan 2. Fikonmarmelad

Hej på er. 

Det var längesedan sist men nu är vi tillbaka med full kraft. Dubbelbloggläge! Ostresantorbjörns inlägg om osttillbehör följs här upp av ett liknande inlägg (jag har inte läst ovan nämnda inlägg än).

Som vanligt slår jag ett slag för tärnad ost eller "ostkuber" som vi brukar kalla fenomenet. Idag får dock den tärnade osten stå tillbaka för tillbehöret fikonmarmelad. Fikonmarmeladen kan man kalla för inläggets protagonist medan osten fungerar som hjälpare.

Ostkuber och tillbehör nr 1: Fikonmarmelad

Fikonmarmeladen damp ner på redaktionen i förra veckan, skickad från ett anonymt ostresanfan. Vi på Ostresan uppskattar sådana gester av tillgivelse och uppmuntrar / utmanar er till att trumfa med ännu exklusivare presenter. 

Då så! Med herrgårdsosten (garant 28%) tärnad Göran Häggs "Välfärdsåren" i näven och Creedence debutplatta i högtalarna började avsmakningen. Jag dippade till en början varsamt kuberna i marmeladen. Lite marmelad och mycket ost. Försiktigheten bottnar i en tidigare upplevelse som Ostresan hade med osttillbehör, närmare bestämt tryffelhonung vars smak fullkomligt dränkte komplexiteten hos osten. 

Men jag märker snart att det inte finns någon orsak till oro. Ostens smaker går som hand i handske med fikonmarmeladens! Således dippar jag djupare och märker att fikonmarmeladens komplexitet i smak och textur går väl ihop med ostens även i större mängd. 

Tillbehör nr 2: Göran Hägg och Creedence

Som tillbehör räknat toppar den här produkten kanske lite otippat ovan nämnda tryffelhonung. Varför? Jo tryffelhonungen höll inte i längden utan kan liknas vid en flyktig och intensiv sommarromans medan man med fikonmarmeladen kan inleda ett längre förhållande. 

Tyvärr kommer nog inte förhållandet vara så länge för om jag känner mig själv och min kollega i ost är  fikonmarmeladen nog snart uppäten!