Under veckan som har gått har Ostresantorbjörn hunnit bli trettio år och i fredags bjöd han över några vänner på middag.
För att hedra bemärkelsebarnet hade två av gästerna, Eskil och Jesper gått samman om en present. Uppmärksamma som de båda är på tidens strömningar hade de den goda egenskapen att i valet av present spela på Ostresantorbjörns stora intresse för ost.
Presenten från de båda vänner var nämligen en ostbricka, med tillbörlig dryck från Portugal, en Moscatel De Setúbal D.O.C. Colheita årg. 2003.
Ostarna som utgjorde ostbrickan var inte svenska hårdostar, vilket ju hade varit lämpligast, utan exklusiva dessertostar från den europeiska ostmarknaden. Är man en vän av ost som ju jubilaren var så uppskattar man naturligtvis ändå dessa långväga gäster. Enligt en liten rosa Post-it-lapp som följde med presenten var ostarna de följande: en Herta getost, en Chimas, en Coeur de Coupigny från Normandie, en Ubriaco di amarone, en rökt ost, en Tryffelpecano, en Brin di amour och en Brebirousse d'argental. Till detta hörde också en lite burk med delikatessmarmelad med fikon och äpplesmak från Falbygdens. Sämre kunde det vara! Stort tack amigos!
 |
| Ostbrickan. |
Tanken var väl att middagssällskapet tillsammans skulle njuta av ostbrickan, nu blev det inte så. Efter att inte riktigt orkat äta upp de helsstekta kycklingarna i ugn som serverades återstod mycket lite utrymme i magarna för ost, vi får ta det en annan gång. Ni är välkomna tillbaka.
Dagen därpå när den värsta mättnaden hade klingat av, var det släktens tur att få fira jubilaren. Hur gick det då? Jo, även släkten följer ostresan och har snappat upp Ostresantorbjörns fäbless för ost i allmänhet och svensk hårdost i synnerhet. Stort tack mor och far för det varken mjuka eller hårda paketet med cheddarosten från Kvibille i, en av mina favoriter.
 |
| I ett av paketen dväljdes en cheddarost från Kvibille. |
