Äkta skotsk cheddar?

Ostresans specialitet är ju svensk hårdost, men ibland kan det vara spännande att pröva något internationellt också. Inte för att det är värt det rent smakmässigt, Ostresan minns t.ex. Jarlsberg och Straerk Skipper som inte upplevdes kunna konkurrera med våra svenska ostar, men för att det är kul.

I Ostresantorbjörns hemmaostdisk, hittades för ett tag sedan den främmande fågeln Galloway Äkta skotsk cheddar. Ett spännande ostfynd, skulle det visa sig.

Ostreantorbjörn hittar en skotsk ost.

Det som ofta börjar som ett helt vanligt besök i ostdisken tar ibland oväntade vändningar. Det här handlar om en ost från ett sådant tillfälle. Man ska inte bedöma en ost efter dess förpackning, men Galloways ost Äkta skotsk cheddars etikett är förutom vackert färgad också lite putslustigt märkt med texten 'Say cheese'. Det tilltalade naturligtvis en göteborgare på jakt efter en ny bruksost. Vi slog till!

Cheddarosten är förövrigt en av världens mest spridda ostar och en Cheddar här är inte samma som en Cheddar där. I ostresans olika tester brukar Kvibillecheddar placera sig högt, men alla ni som ätit den vet att den har mycket lite gemensamt med en cheddardressing på någon av våra hamburgerestauranger. Hur är då en ost som utger sig för att vara en äkta skotsk Cheddar?

Vacker utskurna och omsorgsfullt montrade ostkuber.

Äkta skotsk cheddar, är på 32% och lagrad med ursprung i Skottland. Osten har en fin ostgul ton, och av konsistensen att döma är den grynpipig, men den kan också vara rundpipig. Några pipor att bedöma osten efter finns nämligen inte. Men det den är lik Kvibilles Cheddar i konsistensen, vilket får ses som ett kvalitetstecken. 

En fin ostgul ton

Hur är då smaken på Galloways Äkta skotsk cheddar. Jo, den är inte så dum alls. Konsistensen är som nämnts bra. Hyveln glider lätt genom osten och det blir tunna fina skivor, även om hyveln inte är nyslipad. Den smakar lagrat och med en lätt bitterhet har den en styrka som man kan luta sig mot. På knäckebrödet räcker det med enkla skivor. Äkta skotsk cheddar är smakrik. Den liknar mer Kvibilles svenska Cheddar än vad den liknar en cheddarsås.

Även en oslipad hyvel får ett bra tag i Äkta skotsk cheddar.

Ostresan tycker inte att Galloways Äkta skotsk cheddar behöver skämmas för sig. Är det så här ost smakar i Skottland, åker ostresan gärna dit på en ostresa. Någon gång. 

Särskilt spännande tycker Ostresan det är att Cheddar samkar ungefär lika på bägge sidorna av Nordsjön, men det lämnar en fråga öppen - var kommer cheddarsmaken på alla andra produkter som säljs under namnet Cheddar från? 

Medan vi söker efter svar, så var inte rädda för att köpa Galloways Äkta skotsk cheddar. Det är nog en av de bättre utländska bruksostarna som Ostresan mött. Till vi ses igen: 'Say Cheese'.

Vilken pärs!

Jag, Ostresananders skulle till Ica i Tungelsta för att hämta ut ett paket innehållande ett nytt glas till framlyktan på Kesomobilen (Volvo 340:n känd från tidigare inlägg). Det hade varit en lagom ansträngande söndagsaktivitet att fixa och trixa lite med vrålåket tänkte jag men istället för reservdelar kom jag hem med en ost. Närmare bestämt Ockelbo Pärs!

                                                                          Pärsen!

Det var nämligen stängt i paketutlämningen så jag passade på att handla ost istället.
Till utseendet att döma är "Pärsen" ett slags prästost. Av namnet att döma är den stark!

Låt se vad den går för!

                                                                        Kubad pärs

Den direkta reaktionen vid provsmakningen: Besvikelse! Någon saltsyrlig prästostupplevelse bjöd inte Pärsen på. Den är snarare en fet och lättsaltad variant på hushållsosten. Hushållsosten i all ära men vad vi har att göra med här är en sämre kopia, ett plagiat. Den är för smörig i konsistensen. Vi på ostresan gillar förvisso krämiga ostar men då får de gärna vara lite mer utmanande i smaken.

Ni kanske redan förstår att osten inte är stark. Jag tycker INTE att den är stark!

Nej. Ockelbo Pärs hamnar i stekpannan nästa gång det vankas Ostresananders panerade ost. Kubad eller som pålägg är den ingenting att ha.

Hur summerar vi då testet: Än så länge har Ostkusten inte gjort skäl för namnet.

Ost i ost

Västkusten = Bästkusten. Visst? Att ost i väst är bra vet vi redan (se falköpingsostprovningen från Juni) Men Ostresan har ju som syfte att kartlägga hela den svenska folkost-kulturen.

Med anledning av detta har Ostresananders slagit ner bopålarna på Ostkusten. Skrytigt namn säger vi på Ostresan. Upp till bevis säger vi också.

                                                             Herrgård + Vasa. Classic!

Hittills vet vi att det finns Herrgårdsost (se bilden). Den smakar som den ska smaka. 

Ostresan ger tummen upp till Ostkusten så här långt.

Ost i vädret?

Ostresan noterar att i sjövädret den 26 augusti 2012 nämndes ordet "ost" självständigt eller sammansatt med andra ord inte mindre än 36 gånger. Är det bara en meteorologisk slump eller subversiv verksamhet av ostlobbyn?
Lyssna på sjövädret den 26 augusti

Svensk kräftstubbe 26% - lagrad freestylare

En uppstickare på kräftskivan, eller kräftgång i ostdisken?

Lagom till kräftskivorna tar Ostresan återigen avstamp i Ica Maxis ostdisk, denna gång har vi kommit över en okänd säsongsost - Kräftstubben.

Svensk kräftstubbe 26% är en lagrad ost med viss styrka. Ostresan upplever den som krämig på gränsen till, lös. Den är lite som en lagrad Hushållsost och inte bara p.g.a. formen. Kräftstubbens konsistens är inte helt väsensskild från sin mer namnkunnige dubbelgångare. Svensk kräftstubbe är grynpipig och osthyveln kör nästan fast i dess mjuka massa. 

Även om Ostresan har vissa dubier inför Svensk kräftstubbes konsistens, är det inget som helst fel på smaken. Den är lagrad och har en välkommen styrka som väl kan bära upp smakstarka skaldjur som kräftor.    

Varför uppfinna hjulet igen? Välj cheddar i stället.

Ostresans Svensk kräftstubbe kostade 79 kr/kg på Ica Maxi på Mölndalsvägen och det får sägas vara ett bra pris. Ostresans smakpanel den här gången, d.v.s. Ostresantorbjörn, har utsatt kräftstubben för prövningar i ett flertal sammanhang, på pizza, på pasta, på rostat bröd och tillsammans med senapssill och avokado. Med reservation för att något test tillsammans med kräftor inte utförts upplever ändå Ostresan att Svensk kräftstubbe är en ost som gör sig riktigt bra i matlagningen och kanske inte ska spela första violin på ostmackan.
Så, ska ni laga mat med ost i, köp kräftstubbe; prisvärd och smakrik med en passande krämighet. Ska ni gå loss på ostmackorna, välj istället en mer traditionell svensk hårdost.

Osten fungerar bra, men det finns bättre.
Här ett serveringsförslag med senapssill och avokado.

Huruvida Svensk kräftstubbe passar med kräftor, dess egentliga huvudanvändningsområde får man anta, kan inte Ostresan uttala sig om. Ostar som annars är vanliga på kräftskivor är ju Cheddar från Kvibille eller Wästerbottenost, båda smakstarka och båda mer rustika än Svensk kräftstubbe. Och kanske är det det som är problemet, den känns inte rustik. En kräftskiva är ändå rustik, det är kräftor, bröd, ost och kryddat brännvin. Det får inte falla sönder. Det måste hålla ihop.

Way Out Ost

Magnus, en av många vackert klädda godis- och popcornförsäljare under Way Out West.

Under devisen "Osten i centrum" är Ostresan sin vana trogen där det händer. Naturligtvis är Ostresan också representerad under pågående Way out west-festivalen i Göteborg. Bl.a. Ostresananders gjorde ett bejublat framträdande på Pusterviksbaren med bandet Top Hawk, där han kunde siktas tyglande en ostfärgad bas.

Ostresantorbjörn som diskret rörde sig inne på festivalområdet gjorde också sitt bästa. Bl.a. lyckades han få en av de många godis- och popcornförsäljare, som restaurang Gyllene Prag försett med sin fina gula t-tröjan vars budskap väl bör tolkas som Jag älskar ost!, att ställa upp på fotografering. 


Tröjan väckte såklart habegär hos Ostresan, och vid samtal med Eskil Vowles, godis och popcornbas vid Gyllene Prag, lät det inte som att det skulle vara en omöjlighet för Ostresan att få en likadan t-tröja.

Vi tackar Mr Vowles för det och hoppas att också festivalens andra dag lyses upp av godis- och popcornförsäljarnas glada humör och kärleksfulla budskap.

Vi ses i Slottskogen
//Ostresan

Cheesy music

progressive rock

Classic Rock

 

Lättsmält

Ostlådan

Efter Falbygdens spex Ostens dag den 27:e maj, där Ostresan fanns närvarande på Ica Maxi utlovades en förklaring av vad ostlåda var för något. Ostresan for till Bohuslän för att undersöka saken närmare och för att titta på kor och fornlämningar. Häng med!

Bildtext är överflödig här.

Ostlådan, eller ostprovarlådan som den också kallades var utrustad med en mängd informativ text som man kunde läsa om man ville. Vissa av osttexterna kändes det nästan som om vi själva hade skrivit. Ostresan gillade Falbygdens ton.

Research, reseach, research.

I skriften Lär dig mer om ost fanns flera texter om ostar att läsa. Det handlade bl.a. om ostens historia, visste ni t.ex. att i Italien finns ostar som lagrats i upp till tio år. Vilket betyder att man ännu kan få tag på en ost som har sitt ursprung före 9/11. Skriften innehöll också provningstips och lite fakta om olika osttyper. Dock stod det inget om vilken typ Ostresananders är. Ostprovarlådan innehöll också en ostkniv att fördela ostarna med.
Nåväl, vi tittar närmare på ostinnehållet.

"Att vi kallar osten "Arn" beror dels på anknytningen till vår hembygd, dels på att det är ett passande namn på en ost med karaktär, precis som riddarna en gång hade." Ur Lär dig mer om ost.

Ostlådan innehöll fem ostar, en av dem var Arn, en 28% och av Ostresanpanelen mycket uppskattad svensk hårdost. Även om man känner sig tveksam inför namnet, Arn, bör man inte vara rädd att pröva denna delikata ost. Falbygdens egen motivering till namnet retar oss historiker med sitt schablonmässiga omdöme av riddarnas sätt. Vilka riddare de avser är svårt att med säkerhet veta, några källor nämns inte. Men en sak är säker, riddare som Jan Gullious Arn slaktade utan större betänkligheter de som de inte ansåg vara rättroende.
Vad man också bör komma ihåg innan man avfärdar osten för dess namn är att böckerna var bra mycket  bättre än filmerna.

"Vid tillverkningen lägger man varannat skikt med Gorgonzola, varannat Mascarpone, vilket gör att osten får det speciella 'randiga' utseendet." Ur Lär dig mer om ost.

Gorgonzola Mascarpone var en rolig ost som bestod av en blandning av Gorgonzola och Mascarpone. Tillsammans med päron, granatäpple och calvadosmarmeladen som följde med var den en njutning för gommen. Men som Ostresananders strikt påpekade: - Visst det är gott, men det är inte min ost. Fram för hårdost!

"I grunden är det en Prästost som lagrats under ständig tillsyn i 18 månader [...]." Ur Lär dig mer om ost.

Och den kommer här. Ostresan är svag för Prästost det är väl allom bekant vid det här laget. Morfars Brännvinsost svart på 31% (fett inte alkohol) var en trevlig bekantskap. Ett bevis för de svenska hårdostarnas förträfflighet. Brännvinet tillsätts enligt utsago i slutet av tillverkningsprocessen. Osten lagras under 18 månaders ständig tillsyn, observera att det inte rör sig om regelbunden, daglig eller noggrann tillsyn. Ständig tillsyn Falbygden, Ostresan undrar, stämmer det? Vem har det jobbet? Jobbar man i skift?

"Den lagras i källare i två till tre månader där den vänds och tvättas varannan dag." Ur Lär dig mer om ost.

Petit Munster Lisbeth var ytterligare en ost i ostprovarlådan. Den var stark till doften och smaken var det inget större fel på. Den var helt ok. Inte Ostresans favorit.

Likheten mellan alptopp och ost är slående.

Ostresantorbjörn gillar blåmögelost, och annan ost. Han gillar också Bayern, så Bavaria blu borde vara en vinnare hos honom. Den är krämig, lite möglig och lite i mesigaste laget, som en brie med fläckar. Goda fläckar förvisso, men de är för få. Nej, ska man nödvändigtvis frångå de svenska hårdostarna föredrar Ostresantorbjörn en starkare ost, t.ex. St Agur. Fanns den i ostprovarlådan? Nej, och varför inte?
Ändock, Bavaria blu var god. Det är inget snack om den saken, men det finns ostar som är meningsfullare att köpa, men få med ett så lovande namn och förpackning.

Ostprovarformulär

Med ostrprovarlådan följde också ett ostprövningsprotokoll, med instruktioner för ostprövningen. Steg 1-3 handlade om hur man ska vika protokollet och lägga upp ostarna. Det avslutande steg 4 lyder: "Slå upp vinet, bryt brödet, bjud till bords och njuuut." Inte så sakligt, och med en klar underton av nattvard. Ostresan håller högre standard.

Här skulle man lägga ostarna.

Med ostprövningsprotokollet följde också lite fakta om de olika ostarna. Det var samma fakta som i lär dig mer om ost. Ostresan spelade med.

Vi fyller i de mest elementära uppgifterna.

Ostarna lades upp enligt instruktionerna. Det såg ganska trevligt ut upplagt på en bricka enligt Falbygdens instruktioner.

Falbygden, har vi gjort rätt?

Ostresanpanelen var för provsmakningen utvidgad med Ostresantorbjörns mor och far. Det är två erfarna ostätare med såväl god aptit som stor ödmjukhet inför uppgiften.

Snart kan ostprövingen börja.

Hur ostprövningen avlöpte kommer vi inte att fördjupa oss mer i här. Texterna om ostarna bygger helt och fullt på de erfarenheter den utökade Ostresanpanelen gjorde under ätandets gång. Falbygden ska ha en eloge för mängden ost i ostprovarlådan. Det räckte bra till prövningen och det blev så mycket över att man kunde gå ock småäta av resterna under två dagar efteråt.

Ostresanpanelen är samlad.

Vi har ju glömt att nämna marmeladen. Med ostprovarlådan följde det också en marmelad med smak av päron, granatäpple och calvados. Den var delikat. Falbygden själv kallar det för en delikatessmarmelad och det stämmer. Den hade en annorlunda smak som väl matchade med de olika ostarna, men Ostresan kan ändå inte låta bli att undra: Måste det vara så svårt? Hade det inte fungerat lika bra med en vanlig apelsinmarmelad?
Lite tristare, lika gott?

Kvällen avslutades med ett parti Alfapet.

Medan vi var i Bohuslän passde vi också på att besöka några fornlämngar. I ostresananders Volvo 360 for vi iväg för att se om det fanns några spår av ost i/på hällristningarna i Torsbo.

Ostresan på resa.

Ostresananders har läst arkeologi och uppvisade såväl fascination som kunnande vid besöket vid hällristningarna. Men hittade han någon gammal ost?

  

Did you say cheese?

På vägen hem såg Ostresan också ett gäng kor. Alla* ostars moder, såväl mascarpones som Arns.

Nyfikna kossr på rad.

*om man bortser från ost som kommer från andra djur t.ex. får och get.

Ostkuber

I helgen fick jag veta att ostkuber är konstigt. Det tyckte åtminstone mina arbetskamrater när jag föreslog ostkuber i vår pastasallad. Jag tyckte att mina arbetskamrater var konstiga och började stycka upp osten och lade kuber på min egen portion.

Vad är det för fel med ostkuber då? Inget alls förstås. Våra hårdostar används för ensidigt nuförtiden. Förr fann man kuber i sallader, på tandpetare på smörgåsbordet m.m. N u finner man ostkuben nästan ingenstans. Inte sen fetaosten lanserades i Sverige.

På nittiotalet då fetaosten lanserades på allvar i Sverige tog den över hårdostens kub-domäner. Fetaosten blev standardvalet när det skulle göras sallader eller bjudas på plockmat. Hårdosten blev utmanövrerad och kom att förloras ur sammanhanget. Tills nu?

Det är dags att blåsa liv i en fin tradition. Hårdost i kubform ser man allt för sällan tycker vi på Ostresan.

Vilken typ av hårdost är bäst? jag skulle välja en mildare variant, rundpipig, t.e.x. en herrgårdsost. För stark ost blir inte lika lyckat. Det blir för starkt helt enkelt.

Kvällens kubtallrik. Lite slarviga kuber men ni fattar. Herrgård - Classic!

Jag slår ett slag för ostkuben! Ät den som ett snack eller använd konsekvent hårdost i stället för fetaost  när valmöjligheten finns.

Gå över ån efter vatten?

Ostresans specialitet är ju svensk hårdost. Med det i åtanke kan dagens bloggpost framstå som lite märklig. Osten som denna gång hamnat i ostresans klor är den norska osten Jarlsberg Special Reserve. Vad är det som är så speciellt med den undrar Ostresan? Kan norrmännen gör ost, eller är det att gå över ån efter vatten att ge sig i slag med en norsk ost? Norgevänner som vi är kan vi inte låta bli att utforska det närmre.

Det är ett hemtrevligt mönster på osten - koselig.

Turbonegro, Erlend Loe och ABBA (Aktiebolaget Bröderne Ameln) - Norges bidrag till världen är av inte ringa betydelse. Som Ostresan tidigare rapporterat var det också i Norge och i Jarlsbergsosten som man hämtade inspiration till vår svenska Grevéost. Det är därför lite extra intressant att se om det går att spåra Grevén i dess norska förlaga. Rent utseendemässigt är ostarna lika, de har en liknande textur och samma stora runda pipor. Jarlsbergsosten är dessutom täkt med ett tunt tunt lager av vad som verkar vara vitt mögel. Bra, eller dåligt? Det får vara osagt.

Till utseendet lik en Grevé - akkurat.

Jarlsberg Special Reserve är årslagrad och tillverkas av mejeriet Tine. För Ostresan mest kända för sitt smör. I Sverige saluförs osten av Wernersson. Ostresan har inte gjort särskilda bekantskaper med Wernerson tidigare men har noterat att deras ostar är vanliga i ostdiskarna.

Varför är inte etiketten på Norska?

Jarlsberg Special Reserve årslagrad är som så många andra ostar på 28% fetthalt. Hur är då smaken? Är det värt att variera Grevén med förlagan Jarlsbergsost? Svaret är tyvärr, eller glädjande nog - nej. Jarslbergens konsistens är lätt gummiaktig. Det är på gränsen till grynig, utan att för den sakens skull vara grynig. Visst Grevéingenjörerna  siktade på Jarlsberg men missade. De träffade något annat i stället, något godare. Osten är inte oaptitlig, inte alls, men i jämförelse med Grevén är smaken platt och inte så spännande. Dess svenska kusin har en mer mångfasetterad karaktär.

Made in Norway

I Norge har man uttrycket "En gul och en brun". Det syftar på ost. En rättrogen norrman äter sin lunch bestående av en smörgås med gul ost, t.ex. Jarlsberg och en smörgås med brun ost, mesost på. Att ha prövat den gula var lite kul tycker Ostresan, även om den var lite platt.
En reflektion: I inget land äts det så mycket fryspizza som i vårt grannland Norge. En gul och en brun, är på väg bort. De har fått konkurrens av Grandiosan. Mot denna konkurrent har en gul och en brun har inte lyckats stå upp, utan har förlorat mark. Kan Ostresan förstå varför? 

Ja, det kan Ostresan, men vi kan inte förstå hur det kan vara fryspizzan som är segraren. Vår slutsats är lika enkel som självupptagen, det borde vara Grevén. Norge borde ligga i topp på Grevélistan!

Vi säger hej då till Jarlsberg.

Slutligen vill vi på Ostresan passa på att ge vårt förbehållslösa stöd till Jarle Andhöy som i februari förlorade båt och besättning i Antarktis och nu hotas att slängas i fängelse av den norska rättvisan för vårdslös segling. 

Jarle, du är en våra hjältar - forever Born free!

Jarle Andhöys blogg

Det genetiska arvet

Bilden talar sitt tydliga språk. Intresset för ost har gått i arv.

Ostens dag?

Hur firar ni ostens dag? Svar: inte alls.

På Ica Maxi på Mölndalsvägen händer det alltid något spännande. Nej, vi är inte sponsrade av Ica på Mölndalsvägen, tyvärr. Ostresantorbjörn råkar bara bo i närheten.

Under ett besök i affären i dag den 27 maj, fann Ostresan till sin stora förvåning att det är ostens dag i dag, i alla fall om man ska tro Falbygdens mejeri. Ostresan tycker dock att det luktar PR-knep på lång väg. För en riktig ostvän är alla dagar ostdagar. Kul idé, men fel. Ostresan noterar dock det nya begreppet ostlåda. Vad en ostlåda är ber Ostresan att få återkomma med... 

Bra initiativ Ica.

När vi ändå är inne på PR-knep, vill Ostresan uppmärksamma att Ica sänker sina ostpriser (prissänkningarna ska visst gälla annat än ost också, men det vet ju Ostresan inget om). Det har talats en del om detta i etermedia och att det skulle vara en bluff. Att affärerna inte alls är tvungna att sänka sina priser i den utsträckning som reklamen skanderar. Ostresan noterar gillande att Ica Maxi på Mölndalsvägen i alla fall inte bluffar med osten. Bra. Mest sänkt är Icas egen mellanlagrade Herrgårdsost som blivit drygt tio kronor billigare. Kul, vi kommer tillbaka Ica, inte för att vi gillar er speciellt, utan för att vi bor nära... 

Trotjänaren

Skånemejeriers Herrgårdsost

I de svenska ostdikarna råder det, har ostresan omsider upptäckt, i det närmaste osthegemoni från Arla. De är förvisso inget större fel på Arlas ostar. De utmärkta Kvibilleostarna kommer för att nämna några från Arla. Men det finns fler ostproducenter. 

Ostresan har förvisso varit ganska bra på att lyfta fram andra ostfabrikörer än Arla, t.ex. Ica, Falbygden och allehanda ostdiskar i Göteborg och Alingsås. Lagom till försommaren har emellertid en ost från Skånemejerierna landat i Ostresantorbjörns, kylskåp.

Får vi lov att presentera Skånemejeriernas 28 procentiga herrgårdsost!  

En tilltalande färgsättning en solig försommarmorgon.

Ostresan framhåller gärna fördelen med en ganska mild vardagsost och det är för att tjäna som vardagsost som Skånemejeriers Herrgård mild har införskaffats. 

Osten är rundpipig och ganska anonym i smaken. Den är god och smälter fint på den rostade brödskiva. Ytan är lite vaxig och osten gör ingen arg. Som ofta är fallet med en Herrgårdsost är det just den milda, fint runda smaken som är dess stora tillgång. Detta är en ost som man kan äta dag ut och dag in utan att tröttna. Antagligen också utan att bli ostälskare. Det ligger då nära tillhands att tro att en Herrgårdsost skulle vara en ost för novisen, men nej Ostresan vill hävda att det för håller sig precis tvärt om. En Herrgårdsost är en ost för de redan frälsta.

Vi tar den eviga Västerbottenosten som exempel, den skickar svallvågor av kulinarisk eufori över vilken amatörs tunga som helst. Det gör inte Skånemejeriers Herrgårdsost, den bara finns där. Amatörens tunga förblir oberörd av den milda, men ändå sofistikerade smaken. Amatören hyvlar sin skiva, trycker ner den på sin macka och slukar den glupskt utan närmare eftertanke.

Tillverkad i Skåne

Nåväl, Ostresan är ostvänner och låter var och en äta sin ost som den behagar. Det är ju det som är det fina med ost, alla äter det - nästan.

Skånemejeriers Herrgårdsost är en trevlig bekantskap. Den är ingen utmanande Sveica. Den är ingen retsamt lagrad Prästost och den är ingen offensiv Västerbottenost. Herrgårdsosten överraskar oss inte på morgonen. Det är lätt att förstå varför den är så populär. Den kräver inget av oss, men för den som vill ha, ger den gärna.

Ett skepp kommer lastat - ett skepp av ost.

Svecia - doldisen, utmanaren...

En ost som har varit lite av en doldis för Ostresan är Svecia. Den är en av de svenska hårdostarna och hör hemma i kvintetten av svenska  hårdostar för mer vardagligt bruk: Herrgårdsost, Hushållsost, Prästost, Gréve och just Svecia. Under våren hamnade en sådan på Ostresantorbjörns frukostbord.

Ny dag, nya äventyr.

Sveciaosten som Ostresan kommit över är från Arla och är tillverkad under varumärket Kvibille. Den  härstammar från mejeriet i Halland.

Svecia är grynpipig och saftig. Den vasslar sig lite grand vid hyvling. Det känns rustikt, som om den lever lite. Ändå har den en fin torrhet och sköna proteinkristaller.

Ostresantorbjörns frukost; smör bröd och ost.

När Ostresan prövar Sveciaosten är det en vår morgon och osten får direkt bekänna färg i sitt rätta element, eller i vilket fall vad Ostresan anser vara ostens rätta element - ett helt vanligt tillfälle. Det skulle kunna vara när som helst, det är frukost. Svecia får sällskap på väg mot gommen buren av en skiva rostat bröd.

Trekvarts smakstyrka, bra.

Svecians smak är kraftig, den har enligt tillverkaren en smakstyrka som är trekvart av full. Vad det nu betyder? Ostresan är inga experter än och lämnar en allmän förfrågan till den som känner sig manad att hjälpa till, vad betyder smakstyrka? Hur fungerar det?
Smaken är i alla fall angenämt kraftig, ganska gräddig. Osten är på 28% fetthalt, och smaken drar norrut, åt Västerbottenost hållet, fast gräddigare. Kanske inte lika distinkt som Västerbottenosten, men väl lika intressant. Kanske till och med intressantare? Ostresan måste dock vidhålla att Västerbottenosten är svår att jämföra med eftersom den nästan alltid är godare än andra ostar. Eller inte? Är Västerbottenosten en smakvilla. Man upplever den godare än vad den är! Kan det vara så och att Svecia egentligen inte bara är väldigt lik utan till och med godare?
Ostresan nöjer sig med att säga att Svecia är ett gott alternativ till Västerbottenosten och framförallt bra mycket billigare.

En fint grynpipig ost.

Ostresans upplevelse av Svecia är övervägande positiva. Även om det är lite orättvist och nästan att förringa Svecias särart, blir Ostresans omdöme att Svecia är ett bra och lite (kvi)billigare alternativ till Västerbottenosten. Faktiskt lite av en ny favoritost. 

Det blir spännande att se hur Svecia kommer stå sig i kommande ostprövningar här på Ostresan.

Till er därute är Ostresans uppmaning efter en lyckad frukost entydig - Våga Svecia!