Ostlektyr

Innan helgen är över ska jag ha läst om svenska ostar i den här boken,

med samma namn. En resumé och recension av boken ges i mitt nästa blogginlägg.

// Anders

Lyckat kombinage

Ett möte som gav mersmak

Att laga pizza är inte så svårt och resultatet blir oftast gott. Ibland lyckas man däremot bättre än andra gånger. En pizza består av botten och topping, eller fyllning om man så vill. Som fyllning kan man ha lite vad som helst, vad man tycker om varierar ju från person till person och jag tänker inte säga emot om någon vill ha t.ex. havregrynsgröt på sin pizza. Jag skulle själv inte vilja ha det, men finns det någon som vill ha det så lägger inte jag fingrarna emellan, om man säger så. Att sedan havregrynsgröt är typ värsta sortens klister jag vet är en annan historia, det hör inte hit. Vill ni ha det på pizzan så fine.
Med det sagt kan man vi gå vidare och ägna några tankar åt pizzatoppingen. Vanligen har man kanske tomat och någon grönsak, kanske något kött och så klart ost. Pizzans själv själ sitter ju i osten! Vissa försöker ju påskina att pizzans själ på något sätt skulle sitta i ugnen den bakas i, att en pizzas värde sitter i huruvida den är bakad i vanlig ugn eller den lite flottare stenugnen. Glöm det, själen sitter i osten.
Jag har experimenterat en del med pizza, jag brukar göra min egen eftersom jag inte tål gluten - jag gör den hemma, utan stenugn. Vi brukar variera vår topping, men vanligen har vi salami som vi först steker ur fettet ur. Vi brukar också ha på lite grönsaker så som champinjoner, lök och paprika - och så ost!
För att få till en bra pizza bör osten läggas ovanpå tomatsåsen, under den övriga toppingen. Vilken ost brukar jag ta då? Det är här experimenterandet ligger, botten och grönsaker brukar vara ganska safe, men osten kan variera. Man vill ju ha sin pizza krämig och lite trådig, men inte vattnig och klistrig. Det är inte helt lätt att hitta rätt. Ibland brukar jag använda mig av en Wernersons Mozzarella och en ARLA herrgårdsost. Det funkar, det blir gott, men inte helt fantastiskt.  Hur mycket ost man vill ha på sin pizza är ju upp till var och en att bestämma. Jag brukar ta vanlig hårdost och riva så att det täcker pizzan och sedan dessutom riva över en mozzarella, det brukar bli lagom.
I veckan var jag och handlade på ICA Maxi på Mölndalsvägen. Deras ostavdelning är ok, inte mer än så. Den har det man behöver, men det kunde ha varit roligare. Ostresan kommer under hösten att göra ett reportage från den, så ni får se vad jag snackar om. De hade i alla fall en billig ost av modell Lagrad ostkub 28% ursprung Sverige. Någon tillverkar stod inte utsatt. Osten som sådan är grynpipig och till och med för att vara lagrad ganska stark. Den är mjuk i konsistensen och ganska krämig, kort sagt en bra pizzaost!
När jag var på ICA köpte jag också en italiensk mozzarella av märket Bianca Bella. Enligt förpackningen är den gjord på komjölk, alltså helt vanlig mjölk. Men det var god.
Jag rev de båda ostarna över pizzan, på med topping och så skjuts in i ugnen 250 grader. Efter tio svåra minuter bubblade det över hela pizzan och det var dags att ta ut den. Nu gällde det, hur hade vår fina italienska samarbetat med vår lagrade svenska ostkub?

Som vanligt är det inte pizzan på bilden som är med i texten.

Jodå; -Succé! Bravo! Qui ensemble! Tillsammans med Lagrad ostkub 28% blev Bianca Bella ett hyllningsvärt osttäcke creme a la creme! Ett av de bättre ostkombinage som jag gjort. Naturligtvis var Ostanders och Ullis med. De lät sig väl smaka av pizzan och stämde in i hyllningarna. "Helt sjukt gott!"
Så om ni inte tror på stenugnsprylen kan ni lugnt köpa er en Lagrad Ostkub 28% och en Bianca Bella och göra er egna pizza. Blir ni inte nöjda med osttäcket, ja då kan ni ringa och skälla på mig så får vi ta ett snack om det då. Men det kommer inte att hända, tro mig amigos!
Jag brukar göra glutenfri pizzabotten. Alla som inte tål gluten kan inte äta dinkel och havre, men jag kan.
Här är mitt recept på pizzabotten:

T-B:s Toppen Pizzabotten

2 dl vatten
en skvätt olivolja
1/2 pkt jäst
1 tsk bakpulver
salt
en näve havregryn
50/50 dinkelmjöl och glutenfri mjölmix
Ta så mycket mjöl att degen nästan inte klibbar längre.

//Torbjörn

Vart bär det av? Resan går mot ost.

"Ska ostresan bli av måste vi först veta allt om ost" Torbjörn Ott 29/9 2010.
Ostresan är ett projekt med det konkreta målet: "Ostresan-boken". För att nå dit krävs 1. Pengar, 2. Ost, 3. Kunskap (och mesost).
De första stegen på ostresan togs morgonen efter en lång kväll där bloggens författare försökte pricka in Sveriges landskapsostar. Sveriges landskap borde ha varsin egen ost tyckte Torbjörn och Anders och grundade detta på hur mycket ost svenskar äter (enligt uppgift från Svenska ostfrämjandet rörde det sig 2007 om 18,7 kg/person och år) och hur förträfflig den svenska osten är. Herrgård, Svecia och Grevé var författarna eniga om var givna i den svenska ostfaunan, men vilka mer skulle vara möjliga att pricka in på den svenska kartan. Västerbottenost enades man snart om, likaså Prästost.
Atlasen plockades fram och vid en närmare studie av kartmaterialet visade det sig att det fanns fler landskap än ostar, skulle de gå att hitta en ost specifik för varje landskap?
Att man borde göra en resa genom Sverige för att hitta de svenska oströtterna förstod man och drömmarna om en ostresa började ta form. Men tanken att bara göra en ostresa för sitt eget höga nöjes skull föll dem aldrig in, nej kunskapen och upplevelserna måste delas. Här började ostmissionärernas tankar att ta form på riktigt. Vi ska höja medvetenheten om den svenska hårdostens förträfflighet så att den får den plats den förtjänar inte bara på frukostbordet utan också i ostconaisseurernas hjärtan.
Idag är projektet med Ostresan på gång på riktigt och det är med viss stolthet som detta första blogginlägg publiceras.
Följ Ostresan och följ med på en resa i Svensk ost!

Anders i färd med att starta Ostbloggen.

Torbjörn i samtal med Ostmästare Bosse Johansson på Falkenbergs mejeri.