Cheesy music

progressive rock

Classic Rock

 

Lättsmält

Ostlådan

Efter Falbygdens spex Ostens dag den 27:e maj, där Ostresan fanns närvarande på Ica Maxi utlovades en förklaring av vad ostlåda var för något. Ostresan for till Bohuslän för att undersöka saken närmare och för att titta på kor och fornlämningar. Häng med!

Bildtext är överflödig här.

Ostlådan, eller ostprovarlådan som den också kallades var utrustad med en mängd informativ text som man kunde läsa om man ville. Vissa av osttexterna kändes det nästan som om vi själva hade skrivit. Ostresan gillade Falbygdens ton.

Research, reseach, research.

I skriften Lär dig mer om ost fanns flera texter om ostar att läsa. Det handlade bl.a. om ostens historia, visste ni t.ex. att i Italien finns ostar som lagrats i upp till tio år. Vilket betyder att man ännu kan få tag på en ost som har sitt ursprung före 9/11. Skriften innehöll också provningstips och lite fakta om olika osttyper. Dock stod det inget om vilken typ Ostresananders är. Ostprovarlådan innehöll också en ostkniv att fördela ostarna med.
Nåväl, vi tittar närmare på ostinnehållet.

"Att vi kallar osten "Arn" beror dels på anknytningen till vår hembygd, dels på att det är ett passande namn på en ost med karaktär, precis som riddarna en gång hade." Ur Lär dig mer om ost.

Ostlådan innehöll fem ostar, en av dem var Arn, en 28% och av Ostresanpanelen mycket uppskattad svensk hårdost. Även om man känner sig tveksam inför namnet, Arn, bör man inte vara rädd att pröva denna delikata ost. Falbygdens egen motivering till namnet retar oss historiker med sitt schablonmässiga omdöme av riddarnas sätt. Vilka riddare de avser är svårt att med säkerhet veta, några källor nämns inte. Men en sak är säker, riddare som Jan Gullious Arn slaktade utan större betänkligheter de som de inte ansåg vara rättroende.
Vad man också bör komma ihåg innan man avfärdar osten för dess namn är att böckerna var bra mycket  bättre än filmerna.

"Vid tillverkningen lägger man varannat skikt med Gorgonzola, varannat Mascarpone, vilket gör att osten får det speciella 'randiga' utseendet." Ur Lär dig mer om ost.

Gorgonzola Mascarpone var en rolig ost som bestod av en blandning av Gorgonzola och Mascarpone. Tillsammans med päron, granatäpple och calvadosmarmeladen som följde med var den en njutning för gommen. Men som Ostresananders strikt påpekade: - Visst det är gott, men det är inte min ost. Fram för hårdost!

"I grunden är det en Prästost som lagrats under ständig tillsyn i 18 månader [...]." Ur Lär dig mer om ost.

Och den kommer här. Ostresan är svag för Prästost det är väl allom bekant vid det här laget. Morfars Brännvinsost svart på 31% (fett inte alkohol) var en trevlig bekantskap. Ett bevis för de svenska hårdostarnas förträfflighet. Brännvinet tillsätts enligt utsago i slutet av tillverkningsprocessen. Osten lagras under 18 månaders ständig tillsyn, observera att det inte rör sig om regelbunden, daglig eller noggrann tillsyn. Ständig tillsyn Falbygden, Ostresan undrar, stämmer det? Vem har det jobbet? Jobbar man i skift?

"Den lagras i källare i två till tre månader där den vänds och tvättas varannan dag." Ur Lär dig mer om ost.

Petit Munster Lisbeth var ytterligare en ost i ostprovarlådan. Den var stark till doften och smaken var det inget större fel på. Den var helt ok. Inte Ostresans favorit.

Likheten mellan alptopp och ost är slående.

Ostresantorbjörn gillar blåmögelost, och annan ost. Han gillar också Bayern, så Bavaria blu borde vara en vinnare hos honom. Den är krämig, lite möglig och lite i mesigaste laget, som en brie med fläckar. Goda fläckar förvisso, men de är för få. Nej, ska man nödvändigtvis frångå de svenska hårdostarna föredrar Ostresantorbjörn en starkare ost, t.ex. St Agur. Fanns den i ostprovarlådan? Nej, och varför inte?
Ändock, Bavaria blu var god. Det är inget snack om den saken, men det finns ostar som är meningsfullare att köpa, men få med ett så lovande namn och förpackning.

Ostprovarformulär

Med ostrprovarlådan följde också ett ostprövningsprotokoll, med instruktioner för ostprövningen. Steg 1-3 handlade om hur man ska vika protokollet och lägga upp ostarna. Det avslutande steg 4 lyder: "Slå upp vinet, bryt brödet, bjud till bords och njuuut." Inte så sakligt, och med en klar underton av nattvard. Ostresan håller högre standard.

Här skulle man lägga ostarna.

Med ostprövningsprotokollet följde också lite fakta om de olika ostarna. Det var samma fakta som i lär dig mer om ost. Ostresan spelade med.

Vi fyller i de mest elementära uppgifterna.

Ostarna lades upp enligt instruktionerna. Det såg ganska trevligt ut upplagt på en bricka enligt Falbygdens instruktioner.

Falbygden, har vi gjort rätt?

Ostresanpanelen var för provsmakningen utvidgad med Ostresantorbjörns mor och far. Det är två erfarna ostätare med såväl god aptit som stor ödmjukhet inför uppgiften.

Snart kan ostprövingen börja.

Hur ostprövningen avlöpte kommer vi inte att fördjupa oss mer i här. Texterna om ostarna bygger helt och fullt på de erfarenheter den utökade Ostresanpanelen gjorde under ätandets gång. Falbygden ska ha en eloge för mängden ost i ostprovarlådan. Det räckte bra till prövningen och det blev så mycket över att man kunde gå ock småäta av resterna under två dagar efteråt.

Ostresanpanelen är samlad.

Vi har ju glömt att nämna marmeladen. Med ostprovarlådan följde det också en marmelad med smak av päron, granatäpple och calvados. Den var delikat. Falbygden själv kallar det för en delikatessmarmelad och det stämmer. Den hade en annorlunda smak som väl matchade med de olika ostarna, men Ostresan kan ändå inte låta bli att undra: Måste det vara så svårt? Hade det inte fungerat lika bra med en vanlig apelsinmarmelad?
Lite tristare, lika gott?

Kvällen avslutades med ett parti Alfapet.

Medan vi var i Bohuslän passde vi också på att besöka några fornlämngar. I ostresananders Volvo 360 for vi iväg för att se om det fanns några spår av ost i/på hällristningarna i Torsbo.

Ostresan på resa.

Ostresananders har läst arkeologi och uppvisade såväl fascination som kunnande vid besöket vid hällristningarna. Men hittade han någon gammal ost?

  

Did you say cheese?

På vägen hem såg Ostresan också ett gäng kor. Alla* ostars moder, såväl mascarpones som Arns.

Nyfikna kossr på rad.

*om man bortser från ost som kommer från andra djur t.ex. får och get.

Ostkuber

I helgen fick jag veta att ostkuber är konstigt. Det tyckte åtminstone mina arbetskamrater när jag föreslog ostkuber i vår pastasallad. Jag tyckte att mina arbetskamrater var konstiga och började stycka upp osten och lade kuber på min egen portion.

Vad är det för fel med ostkuber då? Inget alls förstås. Våra hårdostar används för ensidigt nuförtiden. Förr fann man kuber i sallader, på tandpetare på smörgåsbordet m.m. N u finner man ostkuben nästan ingenstans. Inte sen fetaosten lanserades i Sverige.

På nittiotalet då fetaosten lanserades på allvar i Sverige tog den över hårdostens kub-domäner. Fetaosten blev standardvalet när det skulle göras sallader eller bjudas på plockmat. Hårdosten blev utmanövrerad och kom att förloras ur sammanhanget. Tills nu?

Det är dags att blåsa liv i en fin tradition. Hårdost i kubform ser man allt för sällan tycker vi på Ostresan.

Vilken typ av hårdost är bäst? jag skulle välja en mildare variant, rundpipig, t.e.x. en herrgårdsost. För stark ost blir inte lika lyckat. Det blir för starkt helt enkelt.

Kvällens kubtallrik. Lite slarviga kuber men ni fattar. Herrgård - Classic!

Jag slår ett slag för ostkuben! Ät den som ett snack eller använd konsekvent hårdost i stället för fetaost  när valmöjligheten finns.