Här är ditt kyl

Skit ner dig! Nu är det skarpt läge. 

Lever han som han lär Ostresantorbjörn? Ostresananders bestämde sig att göra ett stickprov i sin kollegas kyl. Nå O-T, vad har du i ditt kyl?

Ostresantorbjörn visar inga tecken på nervositet när Ostresananders ställer frågan ovan. Mörkar han, eller är ostration på respektabel nivå? Och OM han nu inte ljuger, vilka ostar håller han sig med?

Låt se.

Hello fridge!

Ostresantorbjörns kylskåp är högst ordinärt till färg och fason, gäller det också dess innehåll, eller finns där den rika flora av ost som man kan förvänta sig av en någorlunda luttrad ostbloggare? Vilka ostar har du där inne en vanlig torsdag i september?

De första ostarna som ögonen fäster vid är "...kanske inga ostar jag skyltar med på stan" som Ostresantorbjörn uttrycker det. Riven gratängost, fetaost och Kavlis räk & kräftost (nästan tom dessutom). "Det var extrapris..." ursäktar sig Ostresantorbjörn vant. "Och vad är väl en grekisk sallad utan fetaosten?"

Och först en två, tre skämsostar. Skäms!

Vi vandrar vidare i vitvarutornets kyldel. Ostresananders skjutjärnsteknik fick inte Ostresantorbjörn på fall, trots att den lockade fram något av ett lågvattenmärke i Ostresans historia: Räkost på tub. Det är okej ändå, den var nästan tom (om det nu är positivt).

Snart skulle dock Gislaveds enda hårdostbloggare visa vart kylskåpet ska stå. Som den vane ostätare han är drar han slentrianmässigt ut en rejäl bit präst. "Den här brukar jag ha på mackan." Så jobbar ett proffs!

Den här skämtar man däremot inte bort! Stadig präst från skånemejerierna. Starkt jobbat!

Den leveransen gjorde att den nästan uppätna brietårtan nedan gick i det närmsta helt obemärkt förbi.

"Den här? Inget att skämmas över, det är så himla lite kvar."

Dramaturgiskt är kylskåpsdemningen i det närmsta perfekt och som det proffs Ostresantorbjörn är, och som ett bevis på att det råder ett stadigt hårdostflöde genom hans kyl, plockas det tillslut fram en rivostost. "Såna här små skalkar är ju för tunna att hyvla, men det är ju inget man kan slänga, annat än på pizzan, eller hur?" Fantastiskt vant att hålla sig med en ostskiva enkom för rivärenden. Bra jobbat!

Också bra kylskåpsinventarie. Rivost-ost. 

Ostresananders kan skatta sig lycklig att hans kollega, fortfarande trots långt uppehåll befinner sig i hårdostland. Visst. Ingen, varken Ostresananders eller Ostresantorbjörn skulle någonsin skylta med liknande skämsostar som står att läsa om ovan, men Ostresantorbjörn lyckas komma undan med även sådan ost. Detta kan antingen bero på hans mediaträning eller helt enkelt på att han med prästosten och rivosten inte har någonting att bevisa, varken för hans kollega eller för er, kära följare.

Starkt jobbat!

Ostresan sover aldrig!

Det var längesedan vi hörde något av oss här på Ostresan. Ostresananders och Ostresantorbjörn vadar i läsarbrev. Frågande brev: "Vart har ni tagit vägen?", Vädjande brev: "Kom tillbaka, vi ostälskare är vilsna utan er" Arga brev: "Tro inte att ni är så djävla märkvärdiga! Brie!"

Låt mig klargöra en sak för er: Ostresan sover aldrig! Vi har bara legat ner för andhämtnings skull efter det rasande bloggtempo vi höll i bloggens ungdom. Alla är vi barn i början och först nu inser vi hur nära brännpunkten vi befann oss under 2010-2011.

"Kvantitet" var ett nyckelord för Ostresan under de där första hektiska åren och nog levde vi upp till det alltid. Nu satsar vi på en mer modest framtoning, eftersom vi tycker oss ha visat vart skåpet ska stå. Kaxigt? Nej alls inte! Ostresan är oss veterligen "Sveriges enda hårdostblogg inriktad på svensk hårdost med en tonvikt på de vanligaste hårdostarna". Så det så.

Nog med allvarsord. Låt oss ha kul! Eller vad tycks om det här fyndet? http://www.almnas.com/mejeri.htm

Här står att läsa om en västsvensk osttillverkare som nischat sig mot hårdost och skalat av produktionen till fyra sorter. Snyggt där! De ser alla intressanta ut men som den korgostälskare jag är fastnade blicken på den här kompisen:

"Anno 1225™ En ost med ursprung i medeltiden, tillverkad och lagrad som det gjordes vid den tiden. Formen knyter an till medeltida ostformar som finns vid Julita Gårdsmuseum och är den allra ursprungligaste ostformen. Ytan är vildblommande, dvs den präglas av den lokala bakteriekultur som finns där den mognar."

Hello! Tydligen finns det en återförsäljare i Göteborg. Tur för er som bor här. Här är hela listan av återfösäljare.

Här hittar du våra ostar! Skaraborg Läckerbiten, St Helenagatan Skövde Elgåsens Ost & Café, Älgarås Jönköping Matvarufabriken Blå Hed i Jönköpings Saluhall Göteborg Gudagott Svenska Delikatesser Gunnebo slott i Mölndal Stensjöhill Herrgård i Mölndal Linnégatans Ost Ekostore Hugo Ericsons Ost i Saluhallen Ostbutiken.se Alingsås Planeten Ekobutiken, Alingsås Stockholm Vasastans Ost Tysta Mari, Östermalmshallen Cajsa Warg A Tavola Eriksberg Catering

Ulricehamn Din DeliÖrebro Ica Supermarket Parken Bohuslän Rökeriet i Strömstad Aspebergets Gårdsbutik i Tanumshede Östergötland Stig In 206 Vadstena Norins Ostbutik x 3 i Linköping & Norrköping Skåne Bengtsons ost i Lund Börje Ohlssons skafferi i Simrishamn Ostkällaren i Ystad Oldsbergs Ost i Höganäs Blekinge Ozt & Sånt i Karlshamn Köpenhavn HKI Ost, restauranggrossist & butik

Gammal ost? Ostresan tycker inte det

tack för visat intresse. Nu kör vi!

Osten i det nya Sverige

Ostresan tycker för det mesta om det som har med ost att göra, men det här tycker vi inte om.

Folkhemmet lyser med sin frånvaro en kall vintermorgon. 

Osten är skillnaden

Att äta frukost kan kännas hopplöst, men det finns ljus i mörkret. I dag kan Ostresan lägga fram bildbevis för hur mycket bättre en rostad brödbit blir med ost på. Även om det är svårt att tro, är det samma brödbitar på båda bilderna - osten är skillnaden.

Före

Efter

Mogen ost. Test av prisvärd cheddar.

Vi på Ostresan vill inleda med en ursäkt. Irriterade röster har under veckan höjts på grund av våra inlägg. De säger att vi är oseriösa och tappar bort oss i tillbehörsdjungeln. Vi tar åt oss av den här kritiken och ska därför levererar ett kärnfullt inlägg om just hårdost. Så varsågoda

Trist förpackning, eller hur?

Ostresans följare är aktiva på att söka efter osterbjudanden runt om i Göteborg. En av dessa är Janne Sandén som uppmärksammade Lidls kampanj på cheddar. Tack Janne!

Märket heter Mature och deras cheddarost är en del av Lidls julsortiment. Vi blev nyfikna på cheddarn dels för att Lidl ligger jättenära men också på grund av priset. 74 kr/kg för en cheddarost!

Skivor av olika sort. Musikvalet kan vara avgörande vid osttester.

Ostresananders genomför testet ensam efter att Ostresantorbjörn blåste av på grund av sjukdom. Hur som helst...

Första intrycket: Trist förpackning. Osten ser även den bedrövligt tråkig ut. Ett blekt block! Men där slutar tråkigheterna. Mature cheddar överraskar! Den har en oväntat mogen smak och konsistensen är krämig och torr på samma gång. De första bitarna är riktigt njutningsbara faktiskt. Den håller.

Efter att ha ätit upp de tärnade bitarna testar Ostresananders några hyvlade bitar. Också gott!

I den här ordningen medsols från vänster: Skiva, skiva, skiva, vanlig bit, stor tärning.

Fikonmarmeladen åker fram på slutet. Det hade inte behövts. Marmeladen fungerar inte alls ihop med Mature cheddar men detta påverkar inte helhetsintrycket av osten.

Fanns det någonting negativt med Mature cheddar? Jo, den blir lite tråkig i längden. De sista skivorna och kuberna lämnar en fet eftersmak. Inte fet som i häftig utan snarare smörig. Stekt fungerar nog den här osten utmärkt!

Betyg 3,5 av 5 osthyvlar. Ett gott betyg med tanke på förutsättningarna.

Grattis till Mature cheddar!

Working under cover - uppdrag Danmark

 Ostresantorbjörn working under cover

Ostresan är som ni känner till ganska navelskådande till sin natur, dock har den uppmärksamme kanske märkt att vi i flera av de senare bloggposterna lättat på ridån till en annan, mer internationell sida hos oss. Vi gillar svensk ost, men gillar också att resa.

Ett land som man titt som tätt hamnar i när man är på väg från Göteborg till kontinenten är vårt glada grannland Danmark, ibland är det till och med någon plats i Danmark som är destinationen. Bland kända och okända svenska Danmarks resenärer kan det nämnas den numera bortglömda sång-och-dansorkestern Friends som kom på en någorlunda hedersvärd sjundeplats i Eurovison song contest 2001 och Karl den 10 som besökte Roskilde 1658. Under 2012 har också Ostresantorbjörn vid två tillfällen hamnat i Danmark. Han tog naturligtvis chansen att där utforska grannlandets ostkultur. För att komma riktigt nära den den danska ostkulturen, gick han under cover. Förklädd till dansk närmade han sig de inhemska ostdiskarna.

 

Aha vad har vi här?

De danska ostdiskarna uppvisade precis som de italienska ingen större skillnad mot de svenska. En ostdisk verkar vara en ostdisk, oavsett om den finns i Siena, Søndervig eller Mölndal. De internationella märken finns representerade, Gamle Ole, Sorte Sara, President, Galbali o.s.v. svenska ostar var det dock tråkigt ont om.
Det finns dem som högaktar dansk ost. Ostresan hör inte till dem. Vi har tidigare pröva Straerk skipper och den gick inte hem hos oss. Danska ostar har doften emot sig, tyvärr. Så var det också med ostarna i Søndervig, ett smørrebrød med dansk ost räcker för att man ska börja se sig om efter något annat att lägga på sin smörgås. Danskarna är däremot bra på bröd.

En dansk ostskivningsapparat.

I Köpenhamn på hotell Cabinn hittat Ostresan ett annorlunda sätt att skiva sin ost på, bilden ovan får tala för sig själv. För att ta ost drar överliggaren i pilens riktning. Ostresan prövade ostskivningsapparaten och den fungerade ganska bra, fast ostskivan blev onödigt tjock. Även om apparaten fungerade ganska bra kan inte Ostresan blunda för dess skrymmande uppenbarelse. Ostresan föredrar den behändigare osthyveln för att skiva sin ost.

Osthyvlarna var slut.

Även danskarna verkar ha fattat tycke för osthyvlen. I Søndervig var de slutsålda. Ostresan kan bara spekulera i de framtidsutsikter som en osthyvelsfabrikant kan ha på den danska marknaden.

Ostespecialisten i Köpenhamn

I Köpenhamn hittade Ostresan den trevliga ostbutiken Ostespecialisten. Den liknade mycket våra svenska motsvarigheter och kanske har Danmark och Sverige ett gemensamt ostkulturarv, kanske går rötterna så långt tillbaka som till Drottning Margatera och Kalmarunionens dagar.

Ostespecialisten

Tyvärr kunde inte Ostespecialisten utforskas närmre. Den hade tyvärr precis stängt när Ostresan skulle göra sitt besök, allt vi fick med oss var några fotografier, fast det gör kanske detsamma, dansk ost är inte vår favorit på mackan.

Tillbehörsresan

Under hösten hamnade Ostresantorbjörn lite av en slump mitt i ett av de stora tillbehörslanden, nämligen Italien. Inbäddad i ett kloster i hjärtat av Chianti classicoregionen i Toscana kunde han mellan diverse andra aktiviteter utforska regionens osttillbehör. På den inledande bilden syns Ostresantorbjörn framför en vinodling tillhörande vingården Losi i Qeurciavalle. De producerade utsökta röda och vita viner, men också grappa och olivolja - fina tillbehör till ost. Här följer en redogörelse i bilder.

En ostdisk i en matbutik, ganska standard. Liknande diskar verkar återfinnas över hela Europa. 

De två första bilderna är tagna i en ostdisk inne i Siena och rör inte tillbehören. Matbutikerna i Siena uppvisade ingen större skillnad mot de svenska. Det fanns ost och Svenska lantchips, vem som nu vill ha det i Italien. Ostresan är av den åsikten att om man reser någonstans ska man smaka på kulturen, varför då välja svenska lantchips? Ostresantorbjörn köpte därför Italienska chips, lättsaltade.

Alla sorters ostar 2€, ostrea på konsumtionsost också i Italien.

Italien är känt för några ostar, de första man kommer att tänka på är naturligtvis peccorino och parmesan. En god peccorino kunde serveras till middag, då med en fritta till. Parmesanen åts som strössel, strösslad över pastan. Det var fina ostupplevelser, helt i Ostresans smak.

Peccorino och en annan okänd ost serverad med frittata.

Peccorino och okänd ost, vackert skuren och mönstrad.

Ostresan har tidigare skrivit om Ostresananders panerade ost, och Ostresan är vänner av stekt ost och besöker gärna Gyllene Prag i Göteborg för att få sig en bit. De har även glutenfri pannering, vilket är glädjande för de som drabbats av glutenintolerans. Ostresan solidariserar sig med alla er glutenallergiker där ute, ni är inte ensamma. 

I Italien bjöds det också på stekt ost till middag. Osten var lätt rökt och serverades med kokta grönsaker. En utmärkt kombination, mycket tack vare att grönsakerna var hårt saltade och dränkta i en god olivolja. 

Stekt ost med kokta grönsaker.

Ostresantorbjörn besökte också vingården Losi i Querciavalle och blev guidad av vinmästare Ricardo och den charmerande Varleria Losi. Där fick han en unik chans att sätta sig in i hur processen att skapa vin går till. När vindruvorna pressas är trycket så starkt att det enda som blir kvar är en torr massa av skal och kärnor. Det är denna massa som sedan jäses och destilleras till grappa.

Ostresantorbjörn vid en av vingårdens vinpressar av modell Avant 24. 

De finare vinerna fick lagras i ekfat, de enklare bordsvinerna lagrades i enorma rostfria siloliknande tankar. Båda sorter passar som tillbehör till ost.

I vinkällaren fanns ekfaten.

Vad vill man mer ha till sin ost? Hårt bröd, ja... cocktailpinne (tandpetare), ja... lite sällskap, ja... men också oliver. I det bördiga landskapet utanför Siena fanns också ett rikt antal olivträd. Oliven är först grön, och när den mognar blir den svart. Oliverna som fanns i omgivningen var inte av en sort som man åt utan en som var mer lämpad för att göra olja på.

Oliver

Ett besök i tillbehörslandet Italien och regionen Toscana kan Ostresan varmt rekommendera. Pasta, peccorino och parmesan i all ära, när Ostresantorbjörn väl var hemma igen, gick stegen raskt till kylskåpet där herrgårdsosten stod. Italien är bättre än Sverige på tillbehör; vin, olivolja, grissini etc. men vi är bättre på ost. Borta bra, men hemma bäst...

Panorama över vinodling