Gå över ån efter vatten?

Ostresans specialitet är ju svensk hårdost. Med det i åtanke kan dagens bloggpost framstå som lite märklig. Osten som denna gång hamnat i ostresans klor är den norska osten Jarlsberg Special Reserve. Vad är det som är så speciellt med den undrar Ostresan? Kan norrmännen gör ost, eller är det att gå över ån efter vatten att ge sig i slag med en norsk ost? Norgevänner som vi är kan vi inte låta bli att utforska det närmre.

Det är ett hemtrevligt mönster på osten - koselig.

Turbonegro, Erlend Loe och ABBA (Aktiebolaget Bröderne Ameln) - Norges bidrag till världen är av inte ringa betydelse. Som Ostresan tidigare rapporterat var det också i Norge och i Jarlsbergsosten som man hämtade inspiration till vår svenska Grevéost. Det är därför lite extra intressant att se om det går att spåra Grevén i dess norska förlaga. Rent utseendemässigt är ostarna lika, de har en liknande textur och samma stora runda pipor. Jarlsbergsosten är dessutom täkt med ett tunt tunt lager av vad som verkar vara vitt mögel. Bra, eller dåligt? Det får vara osagt.

Till utseendet lik en Grevé - akkurat.

Jarlsberg Special Reserve är årslagrad och tillverkas av mejeriet Tine. För Ostresan mest kända för sitt smör. I Sverige saluförs osten av Wernersson. Ostresan har inte gjort särskilda bekantskaper med Wernerson tidigare men har noterat att deras ostar är vanliga i ostdiskarna.

Varför är inte etiketten på Norska?

Jarlsberg Special Reserve årslagrad är som så många andra ostar på 28% fetthalt. Hur är då smaken? Är det värt att variera Grevén med förlagan Jarlsbergsost? Svaret är tyvärr, eller glädjande nog - nej. Jarslbergens konsistens är lätt gummiaktig. Det är på gränsen till grynig, utan att för den sakens skull vara grynig. Visst Grevéingenjörerna  siktade på Jarlsberg men missade. De träffade något annat i stället, något godare. Osten är inte oaptitlig, inte alls, men i jämförelse med Grevén är smaken platt och inte så spännande. Dess svenska kusin har en mer mångfasetterad karaktär.

Made in Norway

I Norge har man uttrycket "En gul och en brun". Det syftar på ost. En rättrogen norrman äter sin lunch bestående av en smörgås med gul ost, t.ex. Jarlsberg och en smörgås med brun ost, mesost på. Att ha prövat den gula var lite kul tycker Ostresan, även om den var lite platt.
En reflektion: I inget land äts det så mycket fryspizza som i vårt grannland Norge. En gul och en brun, är på väg bort. De har fått konkurrens av Grandiosan. Mot denna konkurrent har en gul och en brun har inte lyckats stå upp, utan har förlorat mark. Kan Ostresan förstå varför? 

Ja, det kan Ostresan, men vi kan inte förstå hur det kan vara fryspizzan som är segraren. Vår slutsats är lika enkel som självupptagen, det borde vara Grevén. Norge borde ligga i topp på Grevélistan!

Vi säger hej då till Jarlsberg.

Slutligen vill vi på Ostresan passa på att ge vårt förbehållslösa stöd till Jarle Andhöy som i februari förlorade båt och besättning i Antarktis och nu hotas att slängas i fängelse av den norska rättvisan för vårdslös segling. 

Jarle, du är en våra hjältar - forever Born free!

Jarle Andhöys blogg

Det genetiska arvet

Bilden talar sitt tydliga språk. Intresset för ost har gått i arv.

Ostens dag?

Hur firar ni ostens dag? Svar: inte alls.

På Ica Maxi på Mölndalsvägen händer det alltid något spännande. Nej, vi är inte sponsrade av Ica på Mölndalsvägen, tyvärr. Ostresantorbjörn råkar bara bo i närheten.

Under ett besök i affären i dag den 27 maj, fann Ostresan till sin stora förvåning att det är ostens dag i dag, i alla fall om man ska tro Falbygdens mejeri. Ostresan tycker dock att det luktar PR-knep på lång väg. För en riktig ostvän är alla dagar ostdagar. Kul idé, men fel. Ostresan noterar dock det nya begreppet ostlåda. Vad en ostlåda är ber Ostresan att få återkomma med... 

Bra initiativ Ica.

När vi ändå är inne på PR-knep, vill Ostresan uppmärksamma att Ica sänker sina ostpriser (prissänkningarna ska visst gälla annat än ost också, men det vet ju Ostresan inget om). Det har talats en del om detta i etermedia och att det skulle vara en bluff. Att affärerna inte alls är tvungna att sänka sina priser i den utsträckning som reklamen skanderar. Ostresan noterar gillande att Ica Maxi på Mölndalsvägen i alla fall inte bluffar med osten. Bra. Mest sänkt är Icas egen mellanlagrade Herrgårdsost som blivit drygt tio kronor billigare. Kul, vi kommer tillbaka Ica, inte för att vi gillar er speciellt, utan för att vi bor nära... 

Trotjänaren

Skånemejeriers Herrgårdsost

I de svenska ostdikarna råder det, har ostresan omsider upptäckt, i det närmaste osthegemoni från Arla. De är förvisso inget större fel på Arlas ostar. De utmärkta Kvibilleostarna kommer för att nämna några från Arla. Men det finns fler ostproducenter. 

Ostresan har förvisso varit ganska bra på att lyfta fram andra ostfabrikörer än Arla, t.ex. Ica, Falbygden och allehanda ostdiskar i Göteborg och Alingsås. Lagom till försommaren har emellertid en ost från Skånemejerierna landat i Ostresantorbjörns, kylskåp.

Får vi lov att presentera Skånemejeriernas 28 procentiga herrgårdsost!  

En tilltalande färgsättning en solig försommarmorgon.

Ostresan framhåller gärna fördelen med en ganska mild vardagsost och det är för att tjäna som vardagsost som Skånemejeriers Herrgård mild har införskaffats. 

Osten är rundpipig och ganska anonym i smaken. Den är god och smälter fint på den rostade brödskiva. Ytan är lite vaxig och osten gör ingen arg. Som ofta är fallet med en Herrgårdsost är det just den milda, fint runda smaken som är dess stora tillgång. Detta är en ost som man kan äta dag ut och dag in utan att tröttna. Antagligen också utan att bli ostälskare. Det ligger då nära tillhands att tro att en Herrgårdsost skulle vara en ost för novisen, men nej Ostresan vill hävda att det för håller sig precis tvärt om. En Herrgårdsost är en ost för de redan frälsta.

Vi tar den eviga Västerbottenosten som exempel, den skickar svallvågor av kulinarisk eufori över vilken amatörs tunga som helst. Det gör inte Skånemejeriers Herrgårdsost, den bara finns där. Amatörens tunga förblir oberörd av den milda, men ändå sofistikerade smaken. Amatören hyvlar sin skiva, trycker ner den på sin macka och slukar den glupskt utan närmare eftertanke.

Tillverkad i Skåne

Nåväl, Ostresan är ostvänner och låter var och en äta sin ost som den behagar. Det är ju det som är det fina med ost, alla äter det - nästan.

Skånemejeriers Herrgårdsost är en trevlig bekantskap. Den är ingen utmanande Sveica. Den är ingen retsamt lagrad Prästost och den är ingen offensiv Västerbottenost. Herrgårdsosten överraskar oss inte på morgonen. Det är lätt att förstå varför den är så populär. Den kräver inget av oss, men för den som vill ha, ger den gärna.

Ett skepp kommer lastat - ett skepp av ost.

Svecia - doldisen, utmanaren...

En ost som har varit lite av en doldis för Ostresan är Svecia. Den är en av de svenska hårdostarna och hör hemma i kvintetten av svenska  hårdostar för mer vardagligt bruk: Herrgårdsost, Hushållsost, Prästost, Gréve och just Svecia. Under våren hamnade en sådan på Ostresantorbjörns frukostbord.

Ny dag, nya äventyr.

Sveciaosten som Ostresan kommit över är från Arla och är tillverkad under varumärket Kvibille. Den  härstammar från mejeriet i Halland.

Svecia är grynpipig och saftig. Den vasslar sig lite grand vid hyvling. Det känns rustikt, som om den lever lite. Ändå har den en fin torrhet och sköna proteinkristaller.

Ostresantorbjörns frukost; smör bröd och ost.

När Ostresan prövar Sveciaosten är det en vår morgon och osten får direkt bekänna färg i sitt rätta element, eller i vilket fall vad Ostresan anser vara ostens rätta element - ett helt vanligt tillfälle. Det skulle kunna vara när som helst, det är frukost. Svecia får sällskap på väg mot gommen buren av en skiva rostat bröd.

Trekvarts smakstyrka, bra.

Svecians smak är kraftig, den har enligt tillverkaren en smakstyrka som är trekvart av full. Vad det nu betyder? Ostresan är inga experter än och lämnar en allmän förfrågan till den som känner sig manad att hjälpa till, vad betyder smakstyrka? Hur fungerar det?
Smaken är i alla fall angenämt kraftig, ganska gräddig. Osten är på 28% fetthalt, och smaken drar norrut, åt Västerbottenost hållet, fast gräddigare. Kanske inte lika distinkt som Västerbottenosten, men väl lika intressant. Kanske till och med intressantare? Ostresan måste dock vidhålla att Västerbottenosten är svår att jämföra med eftersom den nästan alltid är godare än andra ostar. Eller inte? Är Västerbottenosten en smakvilla. Man upplever den godare än vad den är! Kan det vara så och att Svecia egentligen inte bara är väldigt lik utan till och med godare?
Ostresan nöjer sig med att säga att Svecia är ett gott alternativ till Västerbottenosten och framförallt bra mycket billigare.

En fint grynpipig ost.

Ostresans upplevelse av Svecia är övervägande positiva. Även om det är lite orättvist och nästan att förringa Svecias särart, blir Ostresans omdöme att Svecia är ett bra och lite (kvi)billigare alternativ till Västerbottenosten. Faktiskt lite av en ny favoritost. 

Det blir spännande att se hur Svecia kommer stå sig i kommande ostprövningar här på Ostresan.

Till er därute är Ostresans uppmaning efter en lyckad frukost entydig - Våga Svecia!

Hallands landskapsost bl.a.

Ett axplock ur veckans ostskörd bara

Ostresan reder ut begreppen: Hallands landskapsost är grön

Påskost, klippost och säsongsost?

Under ett besök på Ica Maxi på Mölndalsvägen i Göteborg hittade Ostresan en ny ost som vi inte kände till sedan tidigare - Påskosten. 

Det är lördagen den 2:e april och Ostresantorbjörn befinner sig i mataffären. Han närmar sig ostdisken, och stora gula skyltar skriker ut sina lockpriser. Påskost 69.95 kr/kg. "Vad är nu detta?" frågade vi oss och tog upp en ost. Av etiketten fick vi reda på att det rörde sig om en 23 procentig lagrad ost med ursprung  i ett EU-land. Vilket undrade vi förstås då? Sverige är ju ett EU-land, är Påskost svensk? Det är inte säkert. Det finns ju också många andra EU-land, t.ex. Rumänien, Lettland och Portugal, för att nämna några. Kom Påskost månne därifrån? Och vad är det för sort? Av utseendet att döma verkar det röra sig om en rundpipig variant. Ostresan drar den slutsatsen genom uteslutningsmetoden, det syntes helt enkelt inga spår av någon grynpipighet.

-Jaha, vad är nu detta? Ostresantorbjörn är frågande.

Norrländska Säljgruppen som marknadsför Påskost beskriver på sin hemsida sitt ostkoncept kryptiskt; "Säljgruppen ostkoncept innehåller hårda ostar, dessertostar plus en massa klippostar för butikernas egna aktiviteter." Vad innebär det egentligen? Inte så mycket tycker Ostresan, men noterar ett nytt intressant begrepp. Klippostar. Kan det vara det som Påskost är, en klippost?
Ostresan, drar av Påskosts låga pris och det faktum att Ica blåser upp det på en stor gul skylt över ostdisken, slutsatsen att Påskost är en klippost. För att förstå osten är det viktigare att den är billig, att den är ett klipp, än vilken specifik ostsort det rör sig om. Således är det en klippost. Säljgruppens hemsida ger oss faktiskt också ytterligare ett nytt begrepp som vi tycker passar när man vill klassificera Påskost; säsongsost. "Det kommer dessutom att finnas intressanta säsongsostar som gör er ostdisk ännu intressantare och lönsam." skriver de på sin hemsida.

Massor, massor med Påskost.

Ostresan köpte ingen Påskost, men kan ändå inte helt avfärda den trots dess något ovissa egenskaper. Sverige är ett EU-land. Det kan alltså röra sig om en svensk hårdost, då har den ju bäring på Ostresan. Det är dock inte troligt eftersom att en ost är svensk brukar vara ett bra säljargument som man gärna lyfter fram, i alla fall i en svensk ostdisk.

Ostresan minns också Lagrad ostkub, som omnämndes i ett blogginlägg den 30:e september 2010 på Ostresan. Det var också en kryptisk klippost från Icas ostdisk, och den var god - mycket god. Kanske gäller det också för Påskost, någon som prövat?

källa: http://www.saljgruppen.com/index.asp?page=84 (3/4 2011)