Ostrymdresan

Ostfynd?

I vår research om ost har Ostresan börjat inventera världslitteraturen på jakt efter efter klicken över i:et - osten i litteraturen. Frågorna är naturligtvis många för en litteraturvetare:  Hur skildras osten? Vem äter ost? Vad har osten haft för betydelse i litteraturen, som symbol, som livmedel, som maktmedel?

Grundliga som Ostresan är börjar vi från grunden med en skärskådning av osten i barnlitteraturen. Det är ju redan under de formativa barndomsåren som grunden för ett framtida ostintresse läggs. Det är därför väsentligt att kartlägga hur det lilla barnet exponeras för ost.

I Ostresans privata samlingar hittar vi boken Rasmus Nalle och månraketen (Carla och Vilh. Hansen 1986), ursprunglig dansk titel Rasmus Klump og måneraketten. I den förekommer ost. Osten skildras i boken som en glad välgörare, en räddare i nöden, men också som början på ett svårt dilemma.

Det är när Rasmus Nalle, Pingo och Pelle kraschlandar mot månen som de upptäcker att månen är gjord av grön ost. Vilken typ av ost som närmare menas är svårt att avgöra, men av bilderna att döma verkar det röra sig om en grynpipig sort. Om man ska vitsa till det lite ligger det ju nära tillhands att tro att det rör sig om en raketost, men så är det naturligtvis inte. Raketosten såg helt annorlunda ut. Av formen att döma är det en rejält möglig julost. Julosten är dock rundpipig. Det är alltså svårt att med säkerhet avgöra vilken typ av ost det rör sig om. Ostresan tar tacksamt emot tips.

Månen är tack o lov gjord av ost. 

Boken är förövrigt lättläst och bjuder inte på någon större spänning. Djuren bygger en raket för att flyga till månen och misslyckas. De får hjälp av Sälen Sälle och lyckas. Slutet är oväntat ödesmättat, Rasmus Nalle och hans vänner står på månen. Pelle tittar mot jorden. tankarna går till hemmet. Som läsare undrar man hur länge de kommer att klara sig. 

Dilemmat är delikat, ska de undvika svältdöden måste de äta av osten, men äter de av den äter de också upp sin enda fast punkt i universum och döms till att evigt sväva runt i världsrymden, och då kommer de ju svälta ihjäl i alla fall.    

  

Tankarna går till hemmet.

För att lugna oroliga läsare kan Ostresan meddela att det finns en fortsättning på Rasmus Nalle och månraketen. Den heter Rasmus Nalle återvänder från månen - vilken ostresa!

Per Albin says "cheese"!

Avstannad osttillverkning på grund av råvarubrist har under årens lopp varit många osttillverkares bane. Se till exempel på Stenis (återkommande favoritidrottsman hos ostresan) hemort Tärnaby, var man mellan 1954 och 1957 tillverkade "Tärna Gräddost". En 60 % helfet grynpipig ost som försvann bland annat på grund av minskad mjölkinvägning. Sorglig är även historien om Vansbro mejeris osttillverkning som 1971 avslutades på grund av ökad tillverkning av dryckesmjölk. Märklig prioritering!
Ost på lokal nivå åsido, när det handlar om ostens vara eller icke vara ur ett riksperspektiv ja då rycker staten i nödbromsen. "Det försämrade försörjningsläget under [andra världskriget] (red.anm) medförde medförde stora återverkningar för mejerihanteringen. Från statsmakternas sida var det av oerhörd vikt att kunna förse hela befolkningen med mejeriprodukter."

Sveriges osttillverkning fick till varje pris inte avstanna. En ny ost som kunde tillverkas med knappa råvaruresurser var ett måste!

   Per Albin says "cheese"!

Svenska ostmästare med personal måste lidit gruvliga samvetskval i sina försök att genomföra den av staten givna uppgiften. En mager ost? Ostens smak som i så hög grad handlar om krämighet. Tack vare kloka riksdagsbeslut rörande andra populära mejeriprodukter (se tabellen nedan) behövde dock inte den nya osten vara helt fettfri. "Den 3 november 1940 infördes ransonering av ost och i samband härmed förbjöds tillverkning av ost, som hade en högre fetthalt i torrsubstansen (TS) än 30 % (30 +)"
Följande tabell tydliggör fettfördelningen över våra populäraste mejeriprodukter under "projekt: rädda osten":

 Årtal:                      1939                                                                    1941

Mjölk:                      3,5%                                                                    3,0%                        

Grädde:                   obegränsad %                                                     max 15%
                                                                                    
(% = produktens procentuella fetthalt):

Siffrorna talar sitt tydliga språk! 30 % fetthalt var den lagförda övre gränsen för svenska hårdostar till 1949. Den magra osten försvann för en lång tid ur den svenska ostfaunan, men dök många år senare upp i nya sammanhang. Idag är den magra osten favorit hos viktväktare världen över.

Ostresans credo: "ost - en medborgerlig rättighet" ges härmed historisk tyngd. Ost till alla är något som premieras även i krigstid, vilket säger nog så mycket om hur viktigt detta livsmedel är.

http://www.ostforum.se/osthistoria/osthistoria/mager_ost.html

Stora och små ostfynd

I helgen har var Ostresantorbjörn på en arbetsutflykt i Kungsbacka. Det var en härlig dag, solen sken och Kungsbackaborna spatserade på stadens torg. Detsamma gjorde Ostresantorbjörn. En lördag i Kungsbacka är en ganska lugn historia, men för oss som gillar ost fanns det skäl att hetsa upp sig.

 

Ostvagnen Osthyveln i helbild, lägg märke till de fina erbjudandena, Rembrandt (?) 17,90 kr/hg.



På torget i Kungsbacka hade Falbygdens ost för dagen ställt upp sin ambulerande ostvagn Osthyveln. Det är ett riktigt gott initiativ för att föra god ost ut i landet. Det är glädjande. Det borde finnas fler vagnar av detta slag. Ostresantorbjörn kunde förstås inte låta bli att ta en titt på sortimentetet och likaså föreviga sig med ostvagnen Osthyveln.

Det enda vi fick med oss var några fotografier.

Tyvärr fanns det inte tid just denna lördag att fördjupa sig i det digra utbudet av ostiga läckerheter, och det enda som Ostresan fick med sig från ostvagnen Osthyveln blev några snabba fotografier och en undran om vilken osten Rembrandt är. Men vi hoppas att vi får chans att åka tillbaka till Kungsbacka och ostvagnen någon gång under ledighet. Den gav så att säga mersmak. 

  

Wernerssons ostomobil.

Till andra ostfordon som dragit Ostresans uppskattande ögon till sig tidigare kan nämnas Ostomobilen från Wernerssons ost som i somras siktades på Ica Maxi på Mölndalsvägens parkering. Inte lika kul som Ostvagnen Osthyveln, men den var ändå något.

Medan Ostrestorbjörn var på jobbuppdrag hände det annat i hans lägenhet. Under helgen var den utlånad till några vänner som var i staden för att deltaga i en dophögtid. Vilka vänner sen, som tack för att de fått nyttja lägenheten hade de lämnat kvar ett par ostar i kylskåpet.

Välkomna fynd i kylskåpet, Västerbotten och Kvibille.

Det var två svenska ostar som låg i skåpet. En Västerbottenost och en liten ädel från Kvibille. Vad Ostresan tycker om Västerbottenosten kan man läsa i Ostresans osttest, vad vi tycker om ädelosten får vi återkomma till i ett senare inlägg. 

Man kan summer helgen vecka 41 med att det varit ett veckoslut som bjudit på både stora och små fynd. En Ostvagn och några små ostar.

En närbild av fynden.

Hemlagrad ost är rock n´ roll.

Jag måste få lätta mitt hjärta. Jag har inte alltid varit förtjust i stark ost. Det är till och med så att jag hatade stark ost när jag var liten. Det enda som fungerade på Ostresananders smörgås var herrgårdsost, på sin höjd lagrad dito. Så. Då var det gjort och vi kan fortsätta med blogginläggets egentliga ärende.

 Förväntan hos publiken inför förra "ostsläppet".

Det har nämligen kommit till Ostresans kännedom att musik och kulturföreningen Truckstop Alaska lagrar hemma. Sådana tilltag uppmuntras ivrigt av Ostresan och vi hoppas på att vi i vår komande "lilla" ostresa i närområdet får till stånd ett studiebesök hos eldsjälarna på hisingen. Tydligen är deras senaste tillskott i ostskafferiet en egenlagrad Gorgonzola. Starkt ska det va'!

Är det fler som lagrar hemma, var inte rädda att höra av er till oss.

Hushållsosten och jag

Till vår stora lycka är det extrapris på Hushållsost denna vecka

Igår var jag med Ostresananders och handlade på Willys på Eklandagatan. Vi skulle köpa köttfärs, Ostresananders skulle bjuda mig och Ullis på käk i vårt eget kök - ganska lyxigt egentligen. Köttfärssås och spagetti var maten för dagen. 
På Willys fann vi till Ostresans stora glädje att det var extrapris på Hushållsosten 39,90 kr/kg. Det är inte så illa för en bra ost.  För det är just vad Hushållsosten är - en bra ost.

Hushållsosten är för de flesta i Sverige en gammal och kär bekantskap. Den har stått på våra bord sedan vi var små och den har följt oss genom åren. Ska man tro Wikipedia så daterar sig Hushållsosten tillbaka till 600-talet. Som historiker måste jag dock ställa mig ytterst skeptisk till vilka källor från den tiden som vittnar om Hushållsostens vara. Jag har inte sett några Hushållsostar på hällristningar eller runstenar. Det betyder visserligen inte att det är uteslutet att arkeologer hittat ostformar från järnåldern, men om man gjorde Hushållsost i dem, det får vara osagt.

Som ost är Hushållsosten en liten ost, även om vi är vana att köpa den i bitar på drygt två kilo är det en i jämförelse en liten ost. När man köper en ost är det ju ofta bara en sektor av osten man får. Köper man däremot en Hushållsost får man ju hela läckerbiten. Stora ostar kan ni se i inlägget från Aschebergsgatans Ost & Delikatesser eller i inlägget om Grevéost.

Hushållsosten - en liten ost, på rätt plats - i mitt kylskåp. Lägg märke till den passande osthyvelsdekorationen på förpackningen. Ostresan gissar att mönstrets upphovsman- eller kvinna inte tillhör en dem vars förtjänster uppmärksammas dagligen. Ostresan ser er.

Hushållsosten är en sann folkost, dess form och namn har den fått för att man ursprungligen framställde den i hemmet. Den kallades då också för korgost eller bondost. Det var ju bönderna som hade korna och korna, ja de hade den för osten nödvändiga mjölken, och de flesta i Sverige var ju bönder och torpare under lång tid. Industrialiseringen i Sverige slog ju inte igenom på allvar förrän under 1900-talet.

Hushållsosten är idag den bäst säljande osten i Sverige. Vilken som är världens bäst säljande ost, det vet vi inte. Men är det ingen svensk ost så bryr vi oss ju inte heller - inte på riktigt, men man blir ju lite nyfiken.
När Hushållsosten tillverkas idag använder man en metod som innebär en industrialisering av de traditionella metoderna. Den görs ungefär som förr, fast i större skala.

En hushållsost är mild i smaken, har en liten syrlighet och en angenäm sälta. Den har en kort eftersmak och är klädsamt grynpipig. En Hushållsost ligger mellan 17 - 26 procents fetthalt och om man lagrar den blir det en Stureost av den. Hushållsosten är EU-skyddad och får bara framställas enligt officiella recept för att bevara dess garanterat traditionella specialitet. Inte illa.

Nu åter till Willys och extrapriset. Tyvärr hade jag inte med mig tillräckligt med pengar för att kunna inhandla mig en Hushållsost när de nu hade den till så förmånligt pris, vilket elände.
När vi hade betalat gick vi hem, Ostresananders lagade middag. I kylskåpet hittade han en bit av en gammal Billingeost som vi rev över pastan. Det är alltid bra att ha lite ost liggande. Det var riktigt gott, jag kan varmt rekommendera Ostresananders köttfärssås. Hemligheten låg enligt honom själv i de mortlade örterna som han likt den druid han är hade fixat med under största hysch-hysch medan han rörde i grytorna. Men vi kunde inte glömma Hushållsosten, gång på gång föll vi tillbaka i vårt mantra om vilken fin ost det är.

Sagt och gjort, idag efter jobbet gjorde jag slag i saken och köpte en extrapris-Hushållsost av Willys eget fabrikat. Det visade sig att det denna vecka var extrapris på flera andra ostar också på Willys. Lite dålig tajming kan jag tycka, även en ostälskare har ju gränser för hur mycket ost den kan konsumera. Det värsta skulle ju vara om man blev tvungen att slänga bort ost för att man planerat sina ostinköp fel, men det är en helt annan historia.

Ostresan på ostrean på Willys på Eklandagatan

Med min nya ost under armen vandrade jag ut ur affären och tänkte inte mer på de andra ostarna. Väl hemma satte jag på en platta med The Mamas and the Papas och putsade osthyveln, tog ett smakprov och nickade i lyckligt samförstånd med mig själv. Med den här osten är jag kompis. Osten har fått sin plats högst upp i kylskåpet med utsikt över oliver och yoghurt. Jag vill att den ska trivas.

Jag och min Hushållsost

//Torbjörn

Litet osttest

Jag hade lite tid över och vad göra med den? Ostblogga förstås.
Lilla osttestet innefattar en ost av okänd sort som jag fann i kylen.Jag ville sätta mina nyvunna ostkunskaper för en prövning och skar en bit av osten. Av lukten och storleken på osten att döma var den inte dålig. Den luktade lite salt. texturen . grynpipig, kan det vara en västerbottenost?
En västerbottenost var det inte utan dess sydländska lite tamare släkting, prästosten som gömde sig i kylskåpet.
Gräddig och mjuk, med lite sälta och lite syrlighet. Mmmm säger vi på ostbloggen.

Testa ni också! En ostroulette eller en "gissa vilken ost" - lek förhöjer vilken lam hemmakväll som helst.

Folkhemsosten - söt stark och lite svår.

Visste ni att en av våra populäraste ostsorter är yngre än Ingemar Stenmark? Ni som följer Ostresan vet vilken ost vi menar. Förutom dess förträffliga smak är bakgrunden till osten värd att lyfta fram. I folkhemsbyggets kulmen, med miljonprogrammet för dörren kände Sveriges främsta ostmästare att något saknades i ystningstankarna och i ostdiskarna. Herrgårds-, Hushålls- och Prästost i all ära men det saknades udd i den svenska ostfloran.

Det är vid den här tiden, i slutet av femtiotalet som Åke Berglöf och Yngve Johansson slår sig samman för att skapa en Svensk folkost. Berglöf med näsa för god ost och trendkänslige Johansson parkerar i ostlaboratoriet 1959 och lämnar det först fyra år senare med en ny ost att presentera för svenska folket. Osten, ett hålpipigt mästerverk var förstås Grevén! Intresset för osten blev stort mycket tack vare de fantastiska stora piporna, och spreds under 1964 söderut i landet.

En lustighet tycker vi på Ostresan är att Grevén  egentligen är en ganska svår ost. Herrgården och Prästosten är milda och knappt märkbara på smörgåsen medan Grevén sticker ut med sin sötma och styrka. Mot miljonprogrammets jämngrå fond stiger Grevéosten som en stor gul sol och kastar extra ljus över frukostupplevelsen för folkhemmets invånare. I en intervju med ostmästare Berglöf i Sydsvenska dagbladet berättar han att osten blir "amper" om den lagras förlänge och att sötman då försvinner. Det är inte idén med Grevén menar han. Den ska vara söt. Han berättar också att inspiration till osten fick han under ett studiebesök i Norge där han stiftade närmare bekantskap med Jarlsbergsosten. Grevén är en kombination av Jarlsbergsostens storpipighet och smak med Herrgårdsostens konsistens.

Varför namnet Grevé? Berglöf ville ge osten ett namn med utländsk klang och inspirerades av den franska osten Guyere. Bland förslagen fanns även Grué eller Grivé. Men det sistnämnda ville inte sportkommentatorn Bengt Grive gå med på. Så därför blev det Grevé.

http://www.ostforum.se/osthistoria/osthistoria/greveost.html
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article98154/Sensationella-pipor-tog-grev%C3%A9n-till-toppen.html