Ost på lokal nivå åsido, när det handlar om ostens vara eller icke vara ur ett riksperspektiv ja då rycker staten i nödbromsen. "Det försämrade försörjningsläget under [andra världskriget] (red.anm) medförde medförde stora återverkningar för mejerihanteringen. Från statsmakternas sida var det av oerhörd vikt att kunna förse hela befolkningen med mejeriprodukter."
Sveriges osttillverkning fick till varje pris inte avstanna. En ny ost som kunde tillverkas med knappa råvaruresurser var ett måste!
Per Albin says "cheese"!
Svenska ostmästare med personal måste lidit gruvliga samvetskval i sina försök att genomföra den av staten givna uppgiften. En mager ost? Ostens smak som i så hög grad handlar om krämighet. Tack vare kloka riksdagsbeslut rörande andra populära mejeriprodukter (se tabellen nedan) behövde dock inte den nya osten vara helt fettfri. "Den 3 november 1940 infördes ransonering av ost och i samband härmed förbjöds tillverkning av ost, som hade en högre fetthalt i torrsubstansen (TS) än 30 % (30 +)"
Följande tabell tydliggör fettfördelningen över våra populäraste mejeriprodukter under "projekt: rädda osten":
Årtal: 1939 1941
Mjölk: 3,5% 3,0%
Grädde: obegränsad % max 15%
(% = produktens procentuella fetthalt):
Siffrorna talar sitt tydliga språk! 30 % fetthalt var den lagförda övre gränsen för svenska hårdostar till 1949. Den magra osten försvann för en lång tid ur den svenska ostfaunan, men dök många år senare upp i nya sammanhang. Idag är den magra osten favorit hos viktväktare världen över.
Ostresans credo: "ost - en medborgerlig rättighet" ges härmed historisk tyngd. Ost till alla är något som premieras även i krigstid, vilket säger nog så mycket om hur viktigt detta livsmedel är.
http://www.ostforum.se/osthistoria/osthistoria/mager_ost.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar