Jätteosten

Som genom en lycklig slump har en jätteost av herrgårdsosttyp (28%) landat på Ostresans bord. Specen berättar följande: "Lagrad i minst åtta månader. Fetthalt 28%" - En något fetare representant för Sveriges mesta ost! Kvällens testkörning består av två huvudmoment: avsmakning med hyvel och kniv. Valet av verktyg kan vara avgörande för upplevelsen, det vet ni kalenderbitare därute (se Ostresan, oktober 2010). Men först måste vi nämna något om de organisatoriska åtagandet av en ost av den här storleken tarvar. Vad gör man egentligen med en jätteost av det här slaget, vilket ju är ovanligt stort till och med för en ostresanostavsmakning. Har man väl öppnat den är ju tärningen kastad. Det finns därefter ingen väg tillbaka. Bara att skära upp osten kräver sin man, eller kvinna om någon sådan hade varit med i Ostresan. Den här gången är det Ostresananders som håller i kniven och det vilar någonting högtidligt över hela stunden när han låter kniven möta den mjuka ostmassan.

Ostresanander blir plötsligt avbruten i skärandet.

Premiärskivan,

Väl uppskuren går Ostresan på provsmakandet. Vi prövar en kall ost hyvlad i skivor och kuber. Vad gäller smaken kan man säga det är en angenäm jätteost. Det är mycket konsisitens. Vår jätteost är på väg mot "vällagrad prästost" men konsistensen är något annat så det blir inte samma grej. Det finns en tendens av proteinkristaller i osten. De är ytterst subtila och kommer antagligen framträda tydligare med ostens mognanade.
Som tillbehör har Ostresan ett bättre vitt (Grüner Veltliner) och Coco Passion som också kommer från Hugo Ericson och som närmast kan beskrivas som smakande som en dröm (för att minska reklamkänslan kan vi säga att det också finns andra drömmar). Vi kan ändå rekommendera båda.

Smaktillbehöret Coco Passion.

Ostresan har i Hugo Ericssons jätteost fått ett intressant studieobjekt. Varm visar den en ny karaktär; plötsligt är det vår barndoms Herrgård från delikatessdisken på Vallhamra torg som vilar mot gommen, strävsam och trofast. Vi lämnar osten för nu och hyvlar av den igen om två, tre månader. Vad en fortsatt lagring gör åt smaken kan vi bara fantisera (och blogga) om...  Det här är en ost vi kan leva med.

En ost värd att beakta/bejaka

Det var ett tag sedan vi gjorde något inlägg här på vår blogg, men nu år det dags igen. Dagens inlägg kommer handla om en ost som ofta upplevs som lite av en doldis, inte minst av Ostresan. Som ni minns hade vårt förra reportage rubriken "[...] - doldisen, utmanaren..." . Osten vi ska ägna kvällen åt blev 1997 den första svenska produkten som kom med på EU:s lista över skyddade matprodukter. Den har av andra ostbloggare beskrivits som att befinna sig i skuggan av Prästosten och med nära släktskap med en av våra favoritostar, Västerbottenosten. Ni har inte sett den i Ostmatchen, ni har definitivt inte sett den i Trollhättan och troligen inte ens på ert frukostbord. Ändå är det en ursvensk pärla vi har att göra med.

Hörde vi Svecia!? Nja typ ungefär, "Icas Svecia mellan"!

Ni som följt Ostresan sedan start vet att det som skiljer Ostresan från andra ostbloggar (därmed inte sagt att vi inte gillar andra ostbloggar som t.ex. saychesseblog.com och http://briemyselfandi.matmagasinet.se/ ) är att Ostresan inte håller på med specialost. Brännvinsostar, whiskeycheddar och annat är inte vår grej. Ostresan hyllar det vanliga och vardagliga ostätandet. Just därför blir också dagens osttest lite av ett udda tilltag. Svecian vi testar är på sätt och vis en vanlig ovanlig ost.  

Svecia som Ostresan testar har en fetthalt på 28%, vilket är rätt lagom. Det finns de som hävdar att Svecia ska ha en fetthalt på 45% (se http://www.cheese.com/sveciaost/) vilket Ostresan ställer sig ytterst frågande till. Svecia är ingen utpräglad gräddost, och en 45% Svecia kan inte tillhöra vanligheterna. Kvibilles lagrade Svecia som Ostresan tidigare testat var också den på 28%. 

Den något begränsade ostprovningen kommer sig av att det visade sig vara svårt att få tag på Svecia med kort varsel en fredagseftermiddag. Om detta beror på att Svecia är en så populär ost att den snabbt försvinner ur ostdisken eller om man i butik hellre lyfter andra ostar framför Svecian vet vi inte. Hur som helst var det svårt att få bredd i testet eftersom vi bara hade en  (Icas mellan Svecia) ost att testa. Vi på Ostresan ser helst att Ica och Hemköp i Västra Götalandsregionen blir bättre på att fronta Svecian; varken i Trollhättan eller i Göteborg fick vi tag på nog med olika sorters Svecia för att på allvar göra osten rättvisa. Men, man får anpassa sig till omständigheterna och fokusera på annat än ostbristen.
Som vanligt när Ostresan testar ostar vill vi ha tyst i rummet och dämpad belysning. Störande ljud- och hörselintryck kan påverka testet negativt. Vi försöker dessutom hålla osten så kall som möjligt, men det kan vara intressant att veta hur smaken förändras om man istället utsätter kroppen för temperaturväxlingar. Vi provsmakade därför också några skivor i Ostresantorbjörns bastu. 

Vi testar också som vanligt med olika drycker, för dagen:

- Sprit (brännvinsost gillar vi inte, men vi gillar däremot brännvin och ost, Norrlandsakvavit, Systembolaget nr: 262)

- Starköl (Löwenbräu, Systembolaget nr: 1416. Newcastle Brown Ale, Systembolaget nr: 1538)

- Rött vin (Markowitsch, Pinot Noir 2014. Systembolaget nr: 6695)

Svecia kommer dessutom genomgå prov både au naturell och på knäckebröd.

Resultat:

I det första testet prövas Svecia naturellt utan tilltugg. Den upplevs som lite besk, men utan att det stör. Svecian har fin sälta, den har en behaglig och naturlig mjukhet i konsistensen. Svecia är grynpipig och i piporna finns en fuktighet som skänker osten dess mjukhet. De proteinkristaller som fanns i den förra Svecian Ostresan testade finns återfinns inte i "Icas Svecia mellan". Bra, eller dålig, ja det är väl en smaksak. Proteinkristallerna kommer sig av att det förra osten var längre lagrad, än "Icas Svecia mellan". Men, proteinkristaller eller inte, Svecia är angenäm. 

Efter en liten sup (Norrlands akvavit, valet av sprit kan naturligtvis påverka utfallet, men som det så ofta är med sprit får man göra ett bekvämlighetsurval, d.v.s. man tar vad som finns tillgängligt) genomförs test nummer två. Svecia smakar ganska likadant före och efter spriten. Spriten varken förtar eller adderar till smaken. Osten är god hela tiden, beska, styrka och syra är motståndskraftig och robust.

I bastutestet (80°C) upplevde Ostresananders att Svecia hade utveckla en starkare beska, om detta var p.g.a. ölen som kom med bastun är svårt att säga med säkerhet. Ostresantorbjörn som däremot avslutat en ale före testning upplevde inte samma beska. Däremot upplevde Ostresantorbjörn att timmar i bastun gjorde osten klistrig i munnen. Klistrigheten bestod genom den avslutande duschen. Knäckebrödstestet var inte aktuellt. Sammantaget kan man säga att köket är en bättre plats för ostätning än bastun. Ostfundue orde däremot vara den perfekta rätten för bastu. Ostresan återkommer med ostfonduebastutest i ett senare inlägg.

Mot rött vin upplever Ostresantorbjörn att Svecia initialt är försiktig för att vakna till i eftersmaken. Följsam, men mot en syrlig beska som signalerar en välbekant markant ostighet. På knäckebröd blir Svecia något mindre markant, men ändå ett komplement som utvidgar upplevelsen av knäckebrödet på ett alltigenom harmoniskt vis. 

Ostresananders däremot upplever direkt en förening av smaker. Det syns vara så att Svecian behöver en mindre besk smakpartner än ljus lager för att komma till sin rätt. Rött vin och Svecia rekommenderas!

Slutligen kan Ostresan konstatera att under testet har jämförelserna med andra kända ostar så som Präst och Västerbotten uteblivit. Svecia har varit god mot oss. Det är helt enkelt en god ost. Den ost vi testat är en standard Ica-ost, och Ostresan ser med tillförsikt fram emot ett utvidgat test av mer genomarbetade Sveciasorter. Kanske kan rent av en ostduell mot en lagrad Präst eller Västerbotten bli en på allvar intressant match?

OSTMATCHEN FINAL - VÄSTERBOTTENOST VS ARINA GETOST (nl)

Så har Ostmatchen nått till finalen. Västerbottenost mot Arina getost (nl).
Vid smakeningen blir det en tuffmatch, men Västerbottenosten är ändå den självklara vinnaren. Arina getost (nl) har en bättre eftersmak, men Västerbottenosten ger ett första intryck som varar och bär genom hela smakningen. Västerbottenosten her en tydlig karaktär, det finns ingen annan ost som den (utom möjligen Allerum långlagrad Präst, som ju var väldigt lik).

Grattis Västebottenosten till segern i Ostmatchen 2015.

Semifinal 2: Arina getost (nl) vs Kvibille Cheddar.

Semifinal 1 drog ut ordentligt på tiden så för att hålla tiden vi går direkt på smakningen:

Ostarna är väldigt lika varandra, det är egentligen bara eftersmaken som skiljer dem åt. Vad är då godast, get eller ko?
Båda ostarna är väldigt goda, men getosten är godare... nu. Vi tycker att getosten är den godare osten så här på smakningen, men kan nog ändå se att Cheddarosten är den ost som håller i längden, att man nog kan bli lite trött på getost efter ett tag. Men det är nu vi tävlar och nu är Arina getost (nl) godare.

Vinnare: Arina getost (nl)

Semifinal 1: Stamsjö präst vs Västerbotten

Ställningen efter första omgången.

Efter en relativt rafflande fösta omgång har vi nu tagit oss fram till semifinalerna. I den första möts Stamsjö Prästost och Västerbottenosten. I semifinal två möts Arina getost (nl) och Kvibille Cheddar. Låt spelet börja.

Prästosten har något hemtrevligt över sig. Jul tänker vi på. Den är väldigt god, men det är Västerbotten också. De är ganska lika. Är Västerbottenosten en prästost egentligen? Den är god den med. Det är jättesvårt. Prästosten är kanske lite mer komplex. Men de är väldigt lika. Det blir ett blindtest. Ostarna måste prövas i blindo. Efter blindtestet håller OT på den andra osten (Prästen) och OA på den första (Västerbotten). De är väldigt lika, till och med texturen är lika grynig. Det blir lottning (första gången i Ostmatchens historia). I lottningen vinner Stansjö Präst, men det känns fel. Ställda inför faktum, var nog ändå Västerbottenosten den godare av ostarna.

Vinnare: Västerbottenosten.

Match 4: Kvibille Cheddar vs Billinge

I match fyra möts Kvibille Cheddar och Arlas Billinge. Spännande, det kan nog bli en hård match. En förhållande vis mild ost mot en förhållandevis smakrik. Vad kommer att avgöra, smak eller preferens?

Först ut är Billinge:
Omdömde: Gummiaktig textur =). Den är konstig, vad är det för ost egentligen =). Inte så dum egentligen, startfältets snällaste ost. "Den är så här harmlös.... och lite konstig." =). Kan man ta den på allvar. "Jag kan absolut se den på en macka." "Jo, jo, det är väl där den hör hemma tänker jag."

Kvibille Cheddar:
Omdöme:
Det här är mer på riktigt. När den är så här lite varm kommer cheddarsmaken fram. Intressant eftersmak.

Vinnare: Kvibille Cheddar

Match 3: Skånemejeriernas Herrgårdsost vs Arina getost.

I match 3 möts bruksosten Herrgård och kvällens andra utländske utmanare Arina Getost (nl). Vi får se om Arina klarar sig bättre än Comté (fr) som klappade igenom totalt.

Först ut är Skånemejeriernas Herrgård
Omdöme: Den har en sälta, den är väldigt mild, nästan helt olagrad. Det här är hem, på något sätt. Jättebra textur. Smakar som en ost ska smaka, inte undrar på att det är en storsäljare. Den är jättegod.

Arina Getost
Omdöme: Väldigt god, bra textur, bästa av två världar - fetaost eftersmak och hårdost textur. Så jävla smart koncept.

Det blir omsmakning.
Det är två mycket lika ostar, kan vi konstatera, men vid omsmakningen vinner Arina Getost (nl). Det är en mer konplex och spännande ost, men Skånemejeriernas Herrgård gav sig inte utan motstånd.

Vinnare: Arina Getost (nl)

Arina getost (nl), segraren i match 3.

Match 2 Allerum Grevé vs Västerbotten

I match två ställs folkhemsosten Allerums långlagrade Grevé mot Västerbottenost.
Spännande minst sagt.

Först ut är Grevén
Omdöme: för söt, inte för oss, texture är bättre än Comté men inte bra. Den har ju en lite unken eftersmak.

Västerbottenost.
Den är ju god liksom, vad ska man säga. En väl avvägd ost, som ändå har attityd. Det kommer också en eftersmak efter en stund som är trevlig. Grynpipigheten skapar en luftighet. Syrlig.

Vinnare: Västerbottenost

Match 1, Stansjö Präst vs Comté

Första matchen står mellan Stamsjö Präst och Comté (fr)
Först ut är Stamsjö präst:
Den är god, typisk präst, lite grynig, med en knastrighet som inte är till dess nackdel. Eftersmaken bjuder inte på några överraskningar, men osten gifter sig inte med vinet.

Comté: OA före smakning "Den här tror jag på" efter smaakning, "Inte min grej, den smakar bröd. Den vill man inte ha en bit till av."
OT: "Den liksom växer i munnen, näej."
Inte en ost för ostresan.

Stamsjö präst, given segrar i match ett.

Comté (fr) som gjorde ett kort gästspel i första omgången.

Ostmatchen 2015

Ikväll hälsar er Ostresan välkomna till Ostmatchen. Hela kvällen kommer ni kunna vara med oss här på bloggen eller på Instagram @ostresan eller #ostmatchen.
Ni som hat följt oss vet hur ostmatchen går till. Ostmatchen är en utslagsturnering med åtta goda (vi får se) ostar i första omgången.
Ostarna duellerar i smak två och två. Vinnaren går vidare till nästa steg och när kvällen är över har vi en obesegrad vinnare. Juryn består som vanligt av Ostresanander (OA) och Ostresantorbjörn (OT).
Årets startfält består av:
Allerums Långlagrade Grevé
Skånemejerier Milda Herrgårdsost
Arlas Billinge original
Arina Getost (nl)
Comté (fr)
Stamsjös prästost
Västerbottenost
Kvibille cheddar

Det är som ni kan se ett startfält med bra spridning. Åtta olika ostar från lika många olika mejerier. Vi har också två utländska utmanare, som det ju blir spännande att se hur de står sig i konkurrensen.

Ostresananders gör i ordning startfältet. Det är viktigt med identiskt stora ostkuber. 

Här är ditt kyl

Skit ner dig! Nu är det skarpt läge. 

Lever han som han lär Ostresantorbjörn? Ostresananders bestämde sig att göra ett stickprov i sin kollegas kyl. Nå O-T, vad har du i ditt kyl?

Ostresantorbjörn visar inga tecken på nervositet när Ostresananders ställer frågan ovan. Mörkar han, eller är ostration på respektabel nivå? Och OM han nu inte ljuger, vilka ostar håller han sig med?

Låt se.

Hello fridge!

Ostresantorbjörns kylskåp är högst ordinärt till färg och fason, gäller det också dess innehåll, eller finns där den rika flora av ost som man kan förvänta sig av en någorlunda luttrad ostbloggare? Vilka ostar har du där inne en vanlig torsdag i september?

De första ostarna som ögonen fäster vid är "...kanske inga ostar jag skyltar med på stan" som Ostresantorbjörn uttrycker det. Riven gratängost, fetaost och Kavlis räk & kräftost (nästan tom dessutom). "Det var extrapris..." ursäktar sig Ostresantorbjörn vant. "Och vad är väl en grekisk sallad utan fetaosten?"

Och först en två, tre skämsostar. Skäms!

Vi vandrar vidare i vitvarutornets kyldel. Ostresananders skjutjärnsteknik fick inte Ostresantorbjörn på fall, trots att den lockade fram något av ett lågvattenmärke i Ostresans historia: Räkost på tub. Det är okej ändå, den var nästan tom (om det nu är positivt).

Snart skulle dock Gislaveds enda hårdostbloggare visa vart kylskåpet ska stå. Som den vane ostätare han är drar han slentrianmässigt ut en rejäl bit präst. "Den här brukar jag ha på mackan." Så jobbar ett proffs!

Den här skämtar man däremot inte bort! Stadig präst från skånemejerierna. Starkt jobbat!

Den leveransen gjorde att den nästan uppätna brietårtan nedan gick i det närmsta helt obemärkt förbi.

"Den här? Inget att skämmas över, det är så himla lite kvar."

Dramaturgiskt är kylskåpsdemningen i det närmsta perfekt och som det proffs Ostresantorbjörn är, och som ett bevis på att det råder ett stadigt hårdostflöde genom hans kyl, plockas det tillslut fram en rivostost. "Såna här små skalkar är ju för tunna att hyvla, men det är ju inget man kan slänga, annat än på pizzan, eller hur?" Fantastiskt vant att hålla sig med en ostskiva enkom för rivärenden. Bra jobbat!

Också bra kylskåpsinventarie. Rivost-ost. 

Ostresananders kan skatta sig lycklig att hans kollega, fortfarande trots långt uppehåll befinner sig i hårdostland. Visst. Ingen, varken Ostresananders eller Ostresantorbjörn skulle någonsin skylta med liknande skämsostar som står att läsa om ovan, men Ostresantorbjörn lyckas komma undan med även sådan ost. Detta kan antingen bero på hans mediaträning eller helt enkelt på att han med prästosten och rivosten inte har någonting att bevisa, varken för hans kollega eller för er, kära följare.

Starkt jobbat!

Ostresan sover aldrig!

Det var längesedan vi hörde något av oss här på Ostresan. Ostresananders och Ostresantorbjörn vadar i läsarbrev. Frågande brev: "Vart har ni tagit vägen?", Vädjande brev: "Kom tillbaka, vi ostälskare är vilsna utan er" Arga brev: "Tro inte att ni är så djävla märkvärdiga! Brie!"

Låt mig klargöra en sak för er: Ostresan sover aldrig! Vi har bara legat ner för andhämtnings skull efter det rasande bloggtempo vi höll i bloggens ungdom. Alla är vi barn i början och först nu inser vi hur nära brännpunkten vi befann oss under 2010-2011.

"Kvantitet" var ett nyckelord för Ostresan under de där första hektiska åren och nog levde vi upp till det alltid. Nu satsar vi på en mer modest framtoning, eftersom vi tycker oss ha visat vart skåpet ska stå. Kaxigt? Nej alls inte! Ostresan är oss veterligen "Sveriges enda hårdostblogg inriktad på svensk hårdost med en tonvikt på de vanligaste hårdostarna". Så det så.

Nog med allvarsord. Låt oss ha kul! Eller vad tycks om det här fyndet? http://www.almnas.com/mejeri.htm

Här står att läsa om en västsvensk osttillverkare som nischat sig mot hårdost och skalat av produktionen till fyra sorter. Snyggt där! De ser alla intressanta ut men som den korgostälskare jag är fastnade blicken på den här kompisen:

"Anno 1225™ En ost med ursprung i medeltiden, tillverkad och lagrad som det gjordes vid den tiden. Formen knyter an till medeltida ostformar som finns vid Julita Gårdsmuseum och är den allra ursprungligaste ostformen. Ytan är vildblommande, dvs den präglas av den lokala bakteriekultur som finns där den mognar."

Hello! Tydligen finns det en återförsäljare i Göteborg. Tur för er som bor här. Här är hela listan av återfösäljare.

Här hittar du våra ostar! Skaraborg Läckerbiten, St Helenagatan Skövde Elgåsens Ost & Café, Älgarås Jönköping Matvarufabriken Blå Hed i Jönköpings Saluhall Göteborg Gudagott Svenska Delikatesser Gunnebo slott i Mölndal Stensjöhill Herrgård i Mölndal Linnégatans Ost Ekostore Hugo Ericsons Ost i Saluhallen Ostbutiken.se Alingsås Planeten Ekobutiken, Alingsås Stockholm Vasastans Ost Tysta Mari, Östermalmshallen Cajsa Warg A Tavola Eriksberg Catering

Ulricehamn Din DeliÖrebro Ica Supermarket Parken Bohuslän Rökeriet i Strömstad Aspebergets Gårdsbutik i Tanumshede Östergötland Stig In 206 Vadstena Norins Ostbutik x 3 i Linköping & Norrköping Skåne Bengtsons ost i Lund Börje Ohlssons skafferi i Simrishamn Ostkällaren i Ystad Oldsbergs Ost i Höganäs Blekinge Ozt & Sånt i Karlshamn Köpenhavn HKI Ost, restauranggrossist & butik

Gammal ost? Ostresan tycker inte det

tack för visat intresse. Nu kör vi!

Osten i det nya Sverige

Ostresan tycker för det mesta om det som har med ost att göra, men det här tycker vi inte om.

Folkhemmet lyser med sin frånvaro en kall vintermorgon. 

Osten är skillnaden

Att äta frukost kan kännas hopplöst, men det finns ljus i mörkret. I dag kan Ostresan lägga fram bildbevis för hur mycket bättre en rostad brödbit blir med ost på. Även om det är svårt att tro, är det samma brödbitar på båda bilderna - osten är skillnaden.

Före

Efter

Mogen ost. Test av prisvärd cheddar.

Vi på Ostresan vill inleda med en ursäkt. Irriterade röster har under veckan höjts på grund av våra inlägg. De säger att vi är oseriösa och tappar bort oss i tillbehörsdjungeln. Vi tar åt oss av den här kritiken och ska därför levererar ett kärnfullt inlägg om just hårdost. Så varsågoda

Trist förpackning, eller hur?

Ostresans följare är aktiva på att söka efter osterbjudanden runt om i Göteborg. En av dessa är Janne Sandén som uppmärksammade Lidls kampanj på cheddar. Tack Janne!

Märket heter Mature och deras cheddarost är en del av Lidls julsortiment. Vi blev nyfikna på cheddarn dels för att Lidl ligger jättenära men också på grund av priset. 74 kr/kg för en cheddarost!

Skivor av olika sort. Musikvalet kan vara avgörande vid osttester.

Ostresananders genomför testet ensam efter att Ostresantorbjörn blåste av på grund av sjukdom. Hur som helst...

Första intrycket: Trist förpackning. Osten ser även den bedrövligt tråkig ut. Ett blekt block! Men där slutar tråkigheterna. Mature cheddar överraskar! Den har en oväntat mogen smak och konsistensen är krämig och torr på samma gång. De första bitarna är riktigt njutningsbara faktiskt. Den håller.

Efter att ha ätit upp de tärnade bitarna testar Ostresananders några hyvlade bitar. Också gott!

I den här ordningen medsols från vänster: Skiva, skiva, skiva, vanlig bit, stor tärning.

Fikonmarmeladen åker fram på slutet. Det hade inte behövts. Marmeladen fungerar inte alls ihop med Mature cheddar men detta påverkar inte helhetsintrycket av osten.

Fanns det någonting negativt med Mature cheddar? Jo, den blir lite tråkig i längden. De sista skivorna och kuberna lämnar en fet eftersmak. Inte fet som i häftig utan snarare smörig. Stekt fungerar nog den här osten utmärkt!

Betyg 3,5 av 5 osthyvlar. Ett gott betyg med tanke på förutsättningarna.

Grattis till Mature cheddar!

Working under cover - uppdrag Danmark

 Ostresantorbjörn working under cover

Ostresan är som ni känner till ganska navelskådande till sin natur, dock har den uppmärksamme kanske märkt att vi i flera av de senare bloggposterna lättat på ridån till en annan, mer internationell sida hos oss. Vi gillar svensk ost, men gillar också att resa.

Ett land som man titt som tätt hamnar i när man är på väg från Göteborg till kontinenten är vårt glada grannland Danmark, ibland är det till och med någon plats i Danmark som är destinationen. Bland kända och okända svenska Danmarks resenärer kan det nämnas den numera bortglömda sång-och-dansorkestern Friends som kom på en någorlunda hedersvärd sjundeplats i Eurovison song contest 2001 och Karl den 10 som besökte Roskilde 1658. Under 2012 har också Ostresantorbjörn vid två tillfällen hamnat i Danmark. Han tog naturligtvis chansen att där utforska grannlandets ostkultur. För att komma riktigt nära den den danska ostkulturen, gick han under cover. Förklädd till dansk närmade han sig de inhemska ostdiskarna.

 

Aha vad har vi här?

De danska ostdiskarna uppvisade precis som de italienska ingen större skillnad mot de svenska. En ostdisk verkar vara en ostdisk, oavsett om den finns i Siena, Søndervig eller Mölndal. De internationella märken finns representerade, Gamle Ole, Sorte Sara, President, Galbali o.s.v. svenska ostar var det dock tråkigt ont om.
Det finns dem som högaktar dansk ost. Ostresan hör inte till dem. Vi har tidigare pröva Straerk skipper och den gick inte hem hos oss. Danska ostar har doften emot sig, tyvärr. Så var det också med ostarna i Søndervig, ett smørrebrød med dansk ost räcker för att man ska börja se sig om efter något annat att lägga på sin smörgås. Danskarna är däremot bra på bröd.

En dansk ostskivningsapparat.

I Köpenhamn på hotell Cabinn hittat Ostresan ett annorlunda sätt att skiva sin ost på, bilden ovan får tala för sig själv. För att ta ost drar överliggaren i pilens riktning. Ostresan prövade ostskivningsapparaten och den fungerade ganska bra, fast ostskivan blev onödigt tjock. Även om apparaten fungerade ganska bra kan inte Ostresan blunda för dess skrymmande uppenbarelse. Ostresan föredrar den behändigare osthyveln för att skiva sin ost.

Osthyvlarna var slut.

Även danskarna verkar ha fattat tycke för osthyvlen. I Søndervig var de slutsålda. Ostresan kan bara spekulera i de framtidsutsikter som en osthyvelsfabrikant kan ha på den danska marknaden.

Ostespecialisten i Köpenhamn

I Köpenhamn hittade Ostresan den trevliga ostbutiken Ostespecialisten. Den liknade mycket våra svenska motsvarigheter och kanske har Danmark och Sverige ett gemensamt ostkulturarv, kanske går rötterna så långt tillbaka som till Drottning Margatera och Kalmarunionens dagar.

Ostespecialisten

Tyvärr kunde inte Ostespecialisten utforskas närmre. Den hade tyvärr precis stängt när Ostresan skulle göra sitt besök, allt vi fick med oss var några fotografier, fast det gör kanske detsamma, dansk ost är inte vår favorit på mackan.

Tillbehörsresan

Under hösten hamnade Ostresantorbjörn lite av en slump mitt i ett av de stora tillbehörslanden, nämligen Italien. Inbäddad i ett kloster i hjärtat av Chianti classicoregionen i Toscana kunde han mellan diverse andra aktiviteter utforska regionens osttillbehör. På den inledande bilden syns Ostresantorbjörn framför en vinodling tillhörande vingården Losi i Qeurciavalle. De producerade utsökta röda och vita viner, men också grappa och olivolja - fina tillbehör till ost. Här följer en redogörelse i bilder.

En ostdisk i en matbutik, ganska standard. Liknande diskar verkar återfinnas över hela Europa. 

De två första bilderna är tagna i en ostdisk inne i Siena och rör inte tillbehören. Matbutikerna i Siena uppvisade ingen större skillnad mot de svenska. Det fanns ost och Svenska lantchips, vem som nu vill ha det i Italien. Ostresan är av den åsikten att om man reser någonstans ska man smaka på kulturen, varför då välja svenska lantchips? Ostresantorbjörn köpte därför Italienska chips, lättsaltade.

Alla sorters ostar 2€, ostrea på konsumtionsost också i Italien.

Italien är känt för några ostar, de första man kommer att tänka på är naturligtvis peccorino och parmesan. En god peccorino kunde serveras till middag, då med en fritta till. Parmesanen åts som strössel, strösslad över pastan. Det var fina ostupplevelser, helt i Ostresans smak.

Peccorino och en annan okänd ost serverad med frittata.

Peccorino och okänd ost, vackert skuren och mönstrad.

Ostresan har tidigare skrivit om Ostresananders panerade ost, och Ostresan är vänner av stekt ost och besöker gärna Gyllene Prag i Göteborg för att få sig en bit. De har även glutenfri pannering, vilket är glädjande för de som drabbats av glutenintolerans. Ostresan solidariserar sig med alla er glutenallergiker där ute, ni är inte ensamma. 

I Italien bjöds det också på stekt ost till middag. Osten var lätt rökt och serverades med kokta grönsaker. En utmärkt kombination, mycket tack vare att grönsakerna var hårt saltade och dränkta i en god olivolja. 

Stekt ost med kokta grönsaker.

Ostresantorbjörn besökte också vingården Losi i Querciavalle och blev guidad av vinmästare Ricardo och den charmerande Varleria Losi. Där fick han en unik chans att sätta sig in i hur processen att skapa vin går till. När vindruvorna pressas är trycket så starkt att det enda som blir kvar är en torr massa av skal och kärnor. Det är denna massa som sedan jäses och destilleras till grappa.

Ostresantorbjörn vid en av vingårdens vinpressar av modell Avant 24. 

De finare vinerna fick lagras i ekfat, de enklare bordsvinerna lagrades i enorma rostfria siloliknande tankar. Båda sorter passar som tillbehör till ost.

I vinkällaren fanns ekfaten.

Vad vill man mer ha till sin ost? Hårt bröd, ja... cocktailpinne (tandpetare), ja... lite sällskap, ja... men också oliver. I det bördiga landskapet utanför Siena fanns också ett rikt antal olivträd. Oliven är först grön, och när den mognar blir den svart. Oliverna som fanns i omgivningen var inte av en sort som man åt utan en som var mer lämpad för att göra olja på.

Oliver

Ett besök i tillbehörslandet Italien och regionen Toscana kan Ostresan varmt rekommendera. Pasta, peccorino och parmesan i all ära, när Ostresantorbjörn väl var hemma igen, gick stegen raskt till kylskåpet där herrgårdsosten stod. Italien är bättre än Sverige på tillbehör; vin, olivolja, grissini etc. men vi är bättre på ost. Borta bra, men hemma bäst...

Panorama över vinodling

Tillbehörsresan 2. Fikonmarmelad

Hej på er. 

Det var längesedan sist men nu är vi tillbaka med full kraft. Dubbelbloggläge! Ostresantorbjörns inlägg om osttillbehör följs här upp av ett liknande inlägg (jag har inte läst ovan nämnda inlägg än).

Som vanligt slår jag ett slag för tärnad ost eller "ostkuber" som vi brukar kalla fenomenet. Idag får dock den tärnade osten stå tillbaka för tillbehöret fikonmarmelad. Fikonmarmeladen kan man kalla för inläggets protagonist medan osten fungerar som hjälpare.

Ostkuber och tillbehör nr 1: Fikonmarmelad

Fikonmarmeladen damp ner på redaktionen i förra veckan, skickad från ett anonymt ostresanfan. Vi på Ostresan uppskattar sådana gester av tillgivelse och uppmuntrar / utmanar er till att trumfa med ännu exklusivare presenter. 

Då så! Med herrgårdsosten (garant 28%) tärnad Göran Häggs "Välfärdsåren" i näven och Creedence debutplatta i högtalarna började avsmakningen. Jag dippade till en början varsamt kuberna i marmeladen. Lite marmelad och mycket ost. Försiktigheten bottnar i en tidigare upplevelse som Ostresan hade med osttillbehör, närmare bestämt tryffelhonung vars smak fullkomligt dränkte komplexiteten hos osten. 

Men jag märker snart att det inte finns någon orsak till oro. Ostens smaker går som hand i handske med fikonmarmeladens! Således dippar jag djupare och märker att fikonmarmeladens komplexitet i smak och textur går väl ihop med ostens även i större mängd. 

Tillbehör nr 2: Göran Hägg och Creedence

Som tillbehör räknat toppar den här produkten kanske lite otippat ovan nämnda tryffelhonung. Varför? Jo tryffelhonungen höll inte i längden utan kan liknas vid en flyktig och intensiv sommarromans medan man med fikonmarmeladen kan inleda ett längre förhållande. 

Tyvärr kommer nog inte förhållandet vara så länge för om jag känner mig själv och min kollega i ost är  fikonmarmeladen nog snart uppäten!

Berliner 28% - Familjens beska

Under sommaren har Ostresan varit på resande fot t.ex. var Ostresananders i Berlin. Ostresantorbjörn var på ICA. Ostresananders äventyr i Berlin förblir höljda i dunkel ytterligare ett tag. Ostresantorbjörns besök på ICA resulterade dock i osten Berliner. En ost Ostrsananders i andan om sin utflykt till kontinenten fick smaka på när de båda vännerna sammanstrålade för att prata om sommarens eskapader.

Brandenburger tour, en gång på gränsen mellan Öst och Västberlin.
Tittade man över muren här såg man Berlin i ost.

Hur smakade då Ostkompaniets Berliner 28%? Enligt Ostkompaniet ska osten vara hela familjens smakrika ost. För att ytterligare förstärka budskapet har man prytt förpackningen med en moder som äter ost med sina (får man anta) barn. Att döma av namnet och bilden är det en tysk familj, rimligen Berlinsk. Fadern finns inte med på bilden, var är han? Är han på bierstuben? Är han vid Brandenburger tour med sin Ramsteinkompis eller är han på väg någonstans på autobahn i sin flotta Mercedes? 

Svaret kan vara så enkelt och tråkigt som att han är på jobbet. Det är en tysk familj och i Tyskland är barnomsorgen inte så väl utbyggd, så familjeidyllen visar antagligen en självuppoffrande moder som låter mannen göra karriär medan hon får stanna hemma och äta ost med barnen. Hur ska det gå för henne, hur ska hon få sina pensionspoäng? Bilden visar en typisk kvinnofälla, något vi genom idogt arbete under demokratiskt socialistiska regeringar byggt bort i Sverige. Ska denna bedrägliga bild få oss att bli sugna på ost?

Ok, det funkade på Ostresan, vi gillar Berlin, dock gillar vi inte kvinnofällor. Och ibland förhastar vi oss i ostdisken. Vi är också människor.

Det finns dessutom ytterligare en försvårande detalj med bilden. Berliner 28% är en kittost, men det är inte osten som pryder bordet i den bedrägliga familjeidyllen. Det är alltså inte en Berliner 28% som de äter så glatt, och det kan ostresan förstå. Berliner 28% är inte en ost man blir glad av, den är nämligen inte särskilt god. Smaken domineras av en beska som inte ens försvinner om man använder den i mat. Ostresananders tog en skiva, inte mer än så. Ingen omtagning, ingen följdfråga. Det har aldrig hänt förut och det får ses som ett ytterst dåligt betyg.

Så, namnet till trots, Ostresan ger Berliner 28% från Ostkompaniet underkänt. Åk gärna till Berlin, vi gillar Tyskland, men köp inte den här osten.  

Den försåtliga ostdisken. 

Mästarnas mästare

Ostresan passar på att gratulera Jenny Svensson, som numera inte bara är svensk mästare i ostkunskap utan nu också VD för västkustbaserade hårdostföretaget Hugo Ericsson ost.

http://www.gp.se/ekonomi/1.974918-ostmastare-tar-over-hugo-ericsson

Ännu en pusselbit faller på plats för Ostresan...

Goda tankar