Gå över ån efter vatten?

Ostresans specialitet är ju svensk hårdost. Med det i åtanke kan dagens bloggpost framstå som lite märklig. Osten som denna gång hamnat i ostresans klor är den norska osten Jarlsberg Special Reserve. Vad är det som är så speciellt med den undrar Ostresan? Kan norrmännen gör ost, eller är det att gå över ån efter vatten att ge sig i slag med en norsk ost? Norgevänner som vi är kan vi inte låta bli att utforska det närmre.

Det är ett hemtrevligt mönster på osten - koselig.

Turbonegro, Erlend Loe och ABBA (Aktiebolaget Bröderne Ameln) - Norges bidrag till världen är av inte ringa betydelse. Som Ostresan tidigare rapporterat var det också i Norge och i Jarlsbergsosten som man hämtade inspiration till vår svenska Grevéost. Det är därför lite extra intressant att se om det går att spåra Grevén i dess norska förlaga. Rent utseendemässigt är ostarna lika, de har en liknande textur och samma stora runda pipor. Jarlsbergsosten är dessutom täkt med ett tunt tunt lager av vad som verkar vara vitt mögel. Bra, eller dåligt? Det får vara osagt.

Till utseendet lik en Grevé - akkurat.

Jarlsberg Special Reserve är årslagrad och tillverkas av mejeriet Tine. För Ostresan mest kända för sitt smör. I Sverige saluförs osten av Wernersson. Ostresan har inte gjort särskilda bekantskaper med Wernerson tidigare men har noterat att deras ostar är vanliga i ostdiskarna.

Varför är inte etiketten på Norska?

Jarlsberg Special Reserve årslagrad är som så många andra ostar på 28% fetthalt. Hur är då smaken? Är det värt att variera Grevén med förlagan Jarlsbergsost? Svaret är tyvärr, eller glädjande nog - nej. Jarslbergens konsistens är lätt gummiaktig. Det är på gränsen till grynig, utan att för den sakens skull vara grynig. Visst Grevéingenjörerna  siktade på Jarlsberg men missade. De träffade något annat i stället, något godare. Osten är inte oaptitlig, inte alls, men i jämförelse med Grevén är smaken platt och inte så spännande. Dess svenska kusin har en mer mångfasetterad karaktär.

Made in Norway

I Norge har man uttrycket "En gul och en brun". Det syftar på ost. En rättrogen norrman äter sin lunch bestående av en smörgås med gul ost, t.ex. Jarlsberg och en smörgås med brun ost, mesost på. Att ha prövat den gula var lite kul tycker Ostresan, även om den var lite platt.
En reflektion: I inget land äts det så mycket fryspizza som i vårt grannland Norge. En gul och en brun, är på väg bort. De har fått konkurrens av Grandiosan. Mot denna konkurrent har en gul och en brun har inte lyckats stå upp, utan har förlorat mark. Kan Ostresan förstå varför? 

Ja, det kan Ostresan, men vi kan inte förstå hur det kan vara fryspizzan som är segraren. Vår slutsats är lika enkel som självupptagen, det borde vara Grevén. Norge borde ligga i topp på Grevélistan!

Vi säger hej då till Jarlsberg.

Slutligen vill vi på Ostresan passa på att ge vårt förbehållslösa stöd till Jarle Andhöy som i februari förlorade båt och besättning i Antarktis och nu hotas att slängas i fängelse av den norska rättvisan för vårdslös segling. 

Jarle, du är en våra hjältar - forever Born free!

Jarle Andhöys blogg