Tillbehörsresan

Under hösten hamnade Ostresantorbjörn lite av en slump mitt i ett av de stora tillbehörslanden, nämligen Italien. Inbäddad i ett kloster i hjärtat av Chianti classicoregionen i Toscana kunde han mellan diverse andra aktiviteter utforska regionens osttillbehör. På den inledande bilden syns Ostresantorbjörn framför en vinodling tillhörande vingården Losi i Qeurciavalle. De producerade utsökta röda och vita viner, men också grappa och olivolja - fina tillbehör till ost. Här följer en redogörelse i bilder.

En ostdisk i en matbutik, ganska standard. Liknande diskar verkar återfinnas över hela Europa. 

De två första bilderna är tagna i en ostdisk inne i Siena och rör inte tillbehören. Matbutikerna i Siena uppvisade ingen större skillnad mot de svenska. Det fanns ost och Svenska lantchips, vem som nu vill ha det i Italien. Ostresan är av den åsikten att om man reser någonstans ska man smaka på kulturen, varför då välja svenska lantchips? Ostresantorbjörn köpte därför Italienska chips, lättsaltade.

Alla sorters ostar 2€, ostrea på konsumtionsost också i Italien.

Italien är känt för några ostar, de första man kommer att tänka på är naturligtvis peccorino och parmesan. En god peccorino kunde serveras till middag, då med en fritta till. Parmesanen åts som strössel, strösslad över pastan. Det var fina ostupplevelser, helt i Ostresans smak.

Peccorino och en annan okänd ost serverad med frittata.

Peccorino och okänd ost, vackert skuren och mönstrad.

Ostresan har tidigare skrivit om Ostresananders panerade ost, och Ostresan är vänner av stekt ost och besöker gärna Gyllene Prag i Göteborg för att få sig en bit. De har även glutenfri pannering, vilket är glädjande för de som drabbats av glutenintolerans. Ostresan solidariserar sig med alla er glutenallergiker där ute, ni är inte ensamma. 

I Italien bjöds det också på stekt ost till middag. Osten var lätt rökt och serverades med kokta grönsaker. En utmärkt kombination, mycket tack vare att grönsakerna var hårt saltade och dränkta i en god olivolja. 

Stekt ost med kokta grönsaker.

Ostresantorbjörn besökte också vingården Losi i Querciavalle och blev guidad av vinmästare Ricardo och den charmerande Varleria Losi. Där fick han en unik chans att sätta sig in i hur processen att skapa vin går till. När vindruvorna pressas är trycket så starkt att det enda som blir kvar är en torr massa av skal och kärnor. Det är denna massa som sedan jäses och destilleras till grappa.

Ostresantorbjörn vid en av vingårdens vinpressar av modell Avant 24. 

De finare vinerna fick lagras i ekfat, de enklare bordsvinerna lagrades i enorma rostfria siloliknande tankar. Båda sorter passar som tillbehör till ost.

I vinkällaren fanns ekfaten.

Vad vill man mer ha till sin ost? Hårt bröd, ja... cocktailpinne (tandpetare), ja... lite sällskap, ja... men också oliver. I det bördiga landskapet utanför Siena fanns också ett rikt antal olivträd. Oliven är först grön, och när den mognar blir den svart. Oliverna som fanns i omgivningen var inte av en sort som man åt utan en som var mer lämpad för att göra olja på.

Oliver

Ett besök i tillbehörslandet Italien och regionen Toscana kan Ostresan varmt rekommendera. Pasta, peccorino och parmesan i all ära, när Ostresantorbjörn väl var hemma igen, gick stegen raskt till kylskåpet där herrgårdsosten stod. Italien är bättre än Sverige på tillbehör; vin, olivolja, grissini etc. men vi är bättre på ost. Borta bra, men hemma bäst...

Panorama över vinodling

Tillbehörsresan 2. Fikonmarmelad

Hej på er. 

Det var längesedan sist men nu är vi tillbaka med full kraft. Dubbelbloggläge! Ostresantorbjörns inlägg om osttillbehör följs här upp av ett liknande inlägg (jag har inte läst ovan nämnda inlägg än).

Som vanligt slår jag ett slag för tärnad ost eller "ostkuber" som vi brukar kalla fenomenet. Idag får dock den tärnade osten stå tillbaka för tillbehöret fikonmarmelad. Fikonmarmeladen kan man kalla för inläggets protagonist medan osten fungerar som hjälpare.

Ostkuber och tillbehör nr 1: Fikonmarmelad

Fikonmarmeladen damp ner på redaktionen i förra veckan, skickad från ett anonymt ostresanfan. Vi på Ostresan uppskattar sådana gester av tillgivelse och uppmuntrar / utmanar er till att trumfa med ännu exklusivare presenter. 

Då så! Med herrgårdsosten (garant 28%) tärnad Göran Häggs "Välfärdsåren" i näven och Creedence debutplatta i högtalarna började avsmakningen. Jag dippade till en början varsamt kuberna i marmeladen. Lite marmelad och mycket ost. Försiktigheten bottnar i en tidigare upplevelse som Ostresan hade med osttillbehör, närmare bestämt tryffelhonung vars smak fullkomligt dränkte komplexiteten hos osten. 

Men jag märker snart att det inte finns någon orsak till oro. Ostens smaker går som hand i handske med fikonmarmeladens! Således dippar jag djupare och märker att fikonmarmeladens komplexitet i smak och textur går väl ihop med ostens även i större mängd. 

Tillbehör nr 2: Göran Hägg och Creedence

Som tillbehör räknat toppar den här produkten kanske lite otippat ovan nämnda tryffelhonung. Varför? Jo tryffelhonungen höll inte i längden utan kan liknas vid en flyktig och intensiv sommarromans medan man med fikonmarmeladen kan inleda ett längre förhållande. 

Tyvärr kommer nog inte förhållandet vara så länge för om jag känner mig själv och min kollega i ost är  fikonmarmeladen nog snart uppäten!

Berliner 28% - Familjens beska

Under sommaren har Ostresan varit på resande fot t.ex. var Ostresananders i Berlin. Ostresantorbjörn var på ICA. Ostresananders äventyr i Berlin förblir höljda i dunkel ytterligare ett tag. Ostresantorbjörns besök på ICA resulterade dock i osten Berliner. En ost Ostrsananders i andan om sin utflykt till kontinenten fick smaka på när de båda vännerna sammanstrålade för att prata om sommarens eskapader.

Brandenburger tour, en gång på gränsen mellan Öst och Västberlin.
Tittade man över muren här såg man Berlin i ost.

Hur smakade då Ostkompaniets Berliner 28%? Enligt Ostkompaniet ska osten vara hela familjens smakrika ost. För att ytterligare förstärka budskapet har man prytt förpackningen med en moder som äter ost med sina (får man anta) barn. Att döma av namnet och bilden är det en tysk familj, rimligen Berlinsk. Fadern finns inte med på bilden, var är han? Är han på bierstuben? Är han vid Brandenburger tour med sin Ramsteinkompis eller är han på väg någonstans på autobahn i sin flotta Mercedes? 

Svaret kan vara så enkelt och tråkigt som att han är på jobbet. Det är en tysk familj och i Tyskland är barnomsorgen inte så väl utbyggd, så familjeidyllen visar antagligen en självuppoffrande moder som låter mannen göra karriär medan hon får stanna hemma och äta ost med barnen. Hur ska det gå för henne, hur ska hon få sina pensionspoäng? Bilden visar en typisk kvinnofälla, något vi genom idogt arbete under demokratiskt socialistiska regeringar byggt bort i Sverige. Ska denna bedrägliga bild få oss att bli sugna på ost?

Ok, det funkade på Ostresan, vi gillar Berlin, dock gillar vi inte kvinnofällor. Och ibland förhastar vi oss i ostdisken. Vi är också människor.

Det finns dessutom ytterligare en försvårande detalj med bilden. Berliner 28% är en kittost, men det är inte osten som pryder bordet i den bedrägliga familjeidyllen. Det är alltså inte en Berliner 28% som de äter så glatt, och det kan ostresan förstå. Berliner 28% är inte en ost man blir glad av, den är nämligen inte särskilt god. Smaken domineras av en beska som inte ens försvinner om man använder den i mat. Ostresananders tog en skiva, inte mer än så. Ingen omtagning, ingen följdfråga. Det har aldrig hänt förut och det får ses som ett ytterst dåligt betyg.

Så, namnet till trots, Ostresan ger Berliner 28% från Ostkompaniet underkänt. Åk gärna till Berlin, vi gillar Tyskland, men köp inte den här osten.  

Den försåtliga ostdisken. 

Mästarnas mästare

Ostresan passar på att gratulera Jenny Svensson, som numera inte bara är svensk mästare i ostkunskap utan nu också VD för västkustbaserade hårdostföretaget Hugo Ericsson ost.

http://www.gp.se/ekonomi/1.974918-ostmastare-tar-over-hugo-ericsson

Ännu en pusselbit faller på plats för Ostresan...

Goda tankar

Ostmolnet

Äkta skotsk cheddar?

Ostresans specialitet är ju svensk hårdost, men ibland kan det vara spännande att pröva något internationellt också. Inte för att det är värt det rent smakmässigt, Ostresan minns t.ex. Jarlsberg och Straerk Skipper som inte upplevdes kunna konkurrera med våra svenska ostar, men för att det är kul.

I Ostresantorbjörns hemmaostdisk, hittades för ett tag sedan den främmande fågeln Galloway Äkta skotsk cheddar. Ett spännande ostfynd, skulle det visa sig.

Ostreantorbjörn hittar en skotsk ost.

Det som ofta börjar som ett helt vanligt besök i ostdisken tar ibland oväntade vändningar. Det här handlar om en ost från ett sådant tillfälle. Man ska inte bedöma en ost efter dess förpackning, men Galloways ost Äkta skotsk cheddars etikett är förutom vackert färgad också lite putslustigt märkt med texten 'Say cheese'. Det tilltalade naturligtvis en göteborgare på jakt efter en ny bruksost. Vi slog till!

Cheddarosten är förövrigt en av världens mest spridda ostar och en Cheddar här är inte samma som en Cheddar där. I ostresans olika tester brukar Kvibillecheddar placera sig högt, men alla ni som ätit den vet att den har mycket lite gemensamt med en cheddardressing på någon av våra hamburgerestauranger. Hur är då en ost som utger sig för att vara en äkta skotsk Cheddar?

Vacker utskurna och omsorgsfullt montrade ostkuber.

Äkta skotsk cheddar, är på 32% och lagrad med ursprung i Skottland. Osten har en fin ostgul ton, och av konsistensen att döma är den grynpipig, men den kan också vara rundpipig. Några pipor att bedöma osten efter finns nämligen inte. Men det den är lik Kvibilles Cheddar i konsistensen, vilket får ses som ett kvalitetstecken. 

En fin ostgul ton

Hur är då smaken på Galloways Äkta skotsk cheddar. Jo, den är inte så dum alls. Konsistensen är som nämnts bra. Hyveln glider lätt genom osten och det blir tunna fina skivor, även om hyveln inte är nyslipad. Den smakar lagrat och med en lätt bitterhet har den en styrka som man kan luta sig mot. På knäckebrödet räcker det med enkla skivor. Äkta skotsk cheddar är smakrik. Den liknar mer Kvibilles svenska Cheddar än vad den liknar en cheddarsås.

Även en oslipad hyvel får ett bra tag i Äkta skotsk cheddar.

Ostresan tycker inte att Galloways Äkta skotsk cheddar behöver skämmas för sig. Är det så här ost smakar i Skottland, åker ostresan gärna dit på en ostresa. Någon gång. 

Särskilt spännande tycker Ostresan det är att Cheddar samkar ungefär lika på bägge sidorna av Nordsjön, men det lämnar en fråga öppen - var kommer cheddarsmaken på alla andra produkter som säljs under namnet Cheddar från? 

Medan vi söker efter svar, så var inte rädda för att köpa Galloways Äkta skotsk cheddar. Det är nog en av de bättre utländska bruksostarna som Ostresan mött. Till vi ses igen: 'Say Cheese'.

Vilken pärs!

Jag, Ostresananders skulle till Ica i Tungelsta för att hämta ut ett paket innehållande ett nytt glas till framlyktan på Kesomobilen (Volvo 340:n känd från tidigare inlägg). Det hade varit en lagom ansträngande söndagsaktivitet att fixa och trixa lite med vrålåket tänkte jag men istället för reservdelar kom jag hem med en ost. Närmare bestämt Ockelbo Pärs!

                                                                          Pärsen!

Det var nämligen stängt i paketutlämningen så jag passade på att handla ost istället.
Till utseendet att döma är "Pärsen" ett slags prästost. Av namnet att döma är den stark!

Låt se vad den går för!

                                                                        Kubad pärs

Den direkta reaktionen vid provsmakningen: Besvikelse! Någon saltsyrlig prästostupplevelse bjöd inte Pärsen på. Den är snarare en fet och lättsaltad variant på hushållsosten. Hushållsosten i all ära men vad vi har att göra med här är en sämre kopia, ett plagiat. Den är för smörig i konsistensen. Vi på ostresan gillar förvisso krämiga ostar men då får de gärna vara lite mer utmanande i smaken.

Ni kanske redan förstår att osten inte är stark. Jag tycker INTE att den är stark!

Nej. Ockelbo Pärs hamnar i stekpannan nästa gång det vankas Ostresananders panerade ost. Kubad eller som pålägg är den ingenting att ha.

Hur summerar vi då testet: Än så länge har Ostkusten inte gjort skäl för namnet.