onsdag 14 september 2011

Ost i ost

Västkusten = Bästkusten. Visst? Att ost i väst är bra vet vi redan (se falköpingsostprovningen från Juni) Men Ostresan har ju som syfte att kartlägga hela den svenska folkost-kulturen.
Med anledning av detta har Ostresananders slagit ner bopålarna på Ostkusten. Skrytigt namn säger vi på Ostresan. Upp till bevis säger vi också.

                                                             Herrgård + Vasa. Classic!

Hittills vet vi att det finns Herrgårdsost (se bilden). Den smakar som den ska smaka. 
Ostresan ger tummen upp till Ostkusten så här långt.

lördag 27 augusti 2011

Ost i vädret?

Ostresan noterar att i sjövädret den 26 augusti 2012 nämndes ordet "ost" självständigt eller sammansatt med andra ord inte mindre än 36 gånger. Är det bara en meteorologisk slump eller subversiv verksamhet av ostlobbyn?
Lyssna på sjövädret den 26 augusti

tisdag 23 augusti 2011

Svensk kräftstubbe 26% - lagrad freestylare

En uppstickare på kräftskivan, eller kräftgång i ostdisken?

Lagom till kräftskivorna tar Ostresan återigen avstamp i Ica Maxis ostdisk, denna gång har vi kommit över en okänd säsongsost - Kräftstubben.
Svensk kräftstubbe 26% är en lagrad ost med viss styrka. Ostresan upplever den som krämig på gränsen till, lös. Den är lite som en lagrad Hushållsost och inte bara p.g.a. formen. Kräftstubbens konsistens är inte helt väsensskild från sin mer namnkunnige dubbelgångare. Svensk kräftstubbe är grynpipig och osthyveln kör nästan fast i dess mjuka massa. 
Även om Ostresan har vissa dubier inför Svensk kräftstubbes konsistens, är det inget som helst fel på smaken. Den är lagrad och har en välkommen styrka som väl kan bära upp smakstarka skaldjur som kräftor.    

Varför uppfinna hjulet igen? Välj cheddar i stället.

Ostresans Svensk kräftstubbe kostade 79 kr/kg på Ica Maxi på Mölndalsvägen och det får sägas vara ett bra pris. Ostresans smakpanel den här gången, d.v.s. Ostresantorbjörn, har utsatt kräftstubben för prövningar i ett flertal sammanhang, på pizza, på pasta, på rostat bröd och tillsammans med senapssill och avokado. Med reservation för att något test tillsammans med kräftor inte utförts upplever ändå Ostresan att Svensk kräftstubbe är en ost som gör sig riktigt bra i matlagningen och kanske inte ska spela första violin på ostmackan.
Så, ska ni laga mat med ost i, köp kräftstubbe; prisvärd och smakrik med en passande krämighet. Ska ni gå loss på ostmackorna, välj istället en mer traditionell svensk hårdost.

Osten fungerar bra, men det finns bättre.
Här ett serveringsförslag med senapssill och avokado.

Huruvida Svensk kräftstubbe passar med kräftor, dess egentliga huvudanvändningsområde får man anta, kan inte Ostresan uttala sig om. Ostar som annars är vanliga på kräftskivor är ju Cheddar från Kvibille eller Wästerbottenost, båda smakstarka och båda mer rustika än Svensk kräftstubbe. Och kanske är det det som är problemet, den känns inte rustik. En kräftskiva är ändå rustik, det är kräftor, bröd, ost och kryddat brännvin. Det får inte falla sönder. Det måste hålla ihop.


lördag 13 augusti 2011

Way Out Ost

Magnus, en av många vackert klädda godis- och popcornförsäljare under Way Out West.

Under devisen "Osten i centrum" är Ostresan sin vana trogen där det händer. Naturligtvis är Ostresan också representerad under pågående Way out west-festivalen i Göteborg. Bl.a. Ostresananders gjorde ett bejublat framträdande på Pusterviksbaren med bandet Top Hawk, där han kunde siktas tyglande en ostfärgad bas.

Ostresantorbjörn som diskret rörde sig inne på festivalområdet gjorde också sitt bästa. Bl.a. lyckades han få en av de många godis- och popcornförsäljare, som restaurang Gyllene Prag försett med sin fina gula t-tröjan vars budskap väl bör tolkas som Jag älskar ost!, att ställa upp på fotografering. 


Tröjan väckte såklart habegär hos Ostresan, och vid samtal med Eskil Vowles, godis och popcornbas vid Gyllene Prag, lät det inte som att det skulle vara en omöjlighet för Ostresan att få en likadan t-tröja.

Vi tackar Mr Vowles för det och hoppas att också festivalens andra dag lyses upp av godis- och popcornförsäljarnas glada humör och kärleksfulla budskap.

Vi ses i Slottskogen
//Ostresan

onsdag 29 juni 2011

Cheesy music

progressive rock

Classic Rock
 
Lättsmält

Ostlådan



Efter Falbygdens spex Ostens dag den 27:e maj, där Ostresan fanns närvarande på Ica Maxi utlovades en förklaring av vad ostlåda var för något. Ostresan for till Bohuslän för att undersöka saken närmare och för att titta på kor och fornlämningar. Häng med!

Bildtext är överflödig här.
Ostlådan, eller ostprovarlådan som den också kallades var utrustad med en mängd informativ text som man kunde läsa om man ville. Vissa av osttexterna kändes det nästan som om vi själva hade skrivit. Ostresan gillade Falbygdens ton.

Research, reseach, research.
I skriften Lär dig mer om ost fanns flera texter om ostar att läsa. Det handlade bl.a. om ostens historia, visste ni t.ex. att i Italien finns ostar som lagrats i upp till tio år. Vilket betyder att man ännu kan få tag på en ost som har sitt ursprung före 9/11. Skriften innehöll också provningstips och lite fakta om olika osttyper. Dock stod det inget om vilken typ Ostresananders är. Ostprovarlådan innehöll också en ostkniv att fördela ostarna med.
Nåväl, vi tittar närmare på ostinnehållet.

"Att vi kallar osten "Arn" beror dels på anknytningen till vår hembygd, dels på att det är ett passande namn på en ost med karaktär, precis som riddarna en gång hade." Ur Lär dig mer om ost.
Ostlådan innehöll fem ostar, en av dem var Arn, en 28% och av Ostresanpanelen mycket uppskattad svensk hårdost. Även om man känner sig tveksam inför namnet, Arn, bör man inte vara rädd att pröva denna delikata ost. Falbygdens egen motivering till namnet retar oss historiker med sitt schablonmässiga omdöme av riddarnas sätt. Vilka riddare de avser är svårt att med säkerhet veta, några källor nämns inte. Men en sak är säker, riddare som Jan Gullious Arn slaktade utan större betänkligheter de som de inte ansåg vara rättroende.
Vad man också bör komma ihåg innan man avfärdar osten för dess namn är att böckerna var bra mycket  bättre än filmerna.

"Vid tillverkningen lägger man varannat skikt med Gorgonzola, varannat Mascarpone, vilket gör att osten får det speciella 'randiga' utseendet." Ur Lär dig mer om ost.
Gorgonzola Mascarpone var en rolig ost som bestod av en blandning av Gorgonzola och Mascarpone. Tillsammans med päron, granatäpple och calvadosmarmeladen som följde med var den en njutning för gommen. Men som Ostresananders strikt påpekade: - Visst det är gott, men det är inte min ost. Fram för hårdost!


"I grunden är det en Prästost som lagrats under ständig tillsyn i 18 månader [...]." Ur Lär dig mer om ost.
Och den kommer här. Ostresan är svag för Prästost det är väl allom bekant vid det här laget. Morfars Brännvinsost svart på 31% (fett inte alkohol) var en trevlig bekantskap. Ett bevis för de svenska hårdostarnas förträfflighet. Brännvinet tillsätts enligt utsago i slutet av tillverkningsprocessen. Osten lagras under 18 månaders ständig tillsyn, observera att det inte rör sig om regelbunden, daglig eller noggrann tillsyn. Ständig tillsyn Falbygden, Ostresan undrar, stämmer det? Vem har det jobbet? Jobbar man i skift?

"Den lagras i källare i två till tre månader där den vänds och tvättas varannan dag." Ur Lär dig mer om ost.
Petit Munster Lisbeth var ytterligare en ost i ostprovarlådan. Den var stark till doften och smaken var det inget större fel på. Den var helt ok. Inte Ostresans favorit.

Likheten mellan alptopp och ost är slående.
Ostresantorbjörn gillar blåmögelost, och annan ost. Han gillar också Bayern, så Bavaria blu borde vara en vinnare hos honom. Den är krämig, lite möglig och lite i mesigaste laget, som en brie med fläckar. Goda fläckar förvisso, men de är för få. Nej, ska man nödvändigtvis frångå de svenska hårdostarna föredrar Ostresantorbjörn en starkare ost, t.ex. St Agur. Fanns den i ostprovarlådan? Nej, och varför inte?
Ändock, Bavaria blu var god. Det är inget snack om den saken, men det finns ostar som är meningsfullare att köpa, men få med ett så lovande namn och förpackning.

Ostprovarformulär
Med ostrprovarlådan följde också ett ostprövningsprotokoll, med instruktioner för ostprövningen. Steg 1-3 handlade om hur man ska vika protokollet och lägga upp ostarna. Det avslutande steg 4 lyder: "Slå upp vinet, bryt brödet, bjud till bords och njuuut." Inte så sakligt, och med en klar underton av nattvard. Ostresan håller högre standard.

Här skulle man lägga ostarna.
Med ostprövningsprotokollet följde också lite fakta om de olika ostarna. Det var samma fakta som i lär dig mer om ost. Ostresan spelade med.

Vi fyller i de mest elementära uppgifterna.
Ostarna lades upp enligt instruktionerna. Det såg ganska trevligt ut upplagt på en bricka enligt Falbygdens instruktioner.
Falbygden, har vi gjort rätt?
Ostresanpanelen var för provsmakningen utvidgad med Ostresantorbjörns mor och far. Det är två erfarna ostätare med såväl god aptit som stor ödmjukhet inför uppgiften.

Snart kan ostprövingen börja.
Hur ostprövningen avlöpte kommer vi inte att fördjupa oss mer i här. Texterna om ostarna bygger helt och fullt på de erfarenheter den utökade Ostresanpanelen gjorde under ätandets gång. Falbygden ska ha en eloge för mängden ost i ostprovarlådan. Det räckte bra till prövningen och det blev så mycket över att man kunde gå ock småäta av resterna under två dagar efteråt.

Ostresanpanelen är samlad.
Vi har ju glömt att nämna marmeladen. Med ostprovarlådan följde det också en marmelad med smak av päron, granatäpple och calvados. Den var delikat. Falbygden själv kallar det för en delikatessmarmelad och det stämmer. Den hade en annorlunda smak som väl matchade med de olika ostarna, men Ostresan kan ändå inte låta bli att undra: Måste det vara så svårt? Hade det inte fungerat lika bra med en vanlig apelsinmarmelad?
Lite tristare, lika gott?

Kvällen avslutades med ett parti Alfapet.
Medan vi var i Bohuslän passde vi också på att besöka några fornlämngar. I ostresananders Volvo 360 for vi iväg för att se om det fanns några spår av ost i/på hällristningarna i Torsbo.

Ostresan på resa.
Ostresananders har läst arkeologi och uppvisade såväl fascination som kunnande vid besöket vid hällristningarna. Men hittade han någon gammal ost?
  
Did you say cheese?
På vägen hem såg Ostresan också ett gäng kor. Alla* ostars moder, såväl mascarpones som Arns.
Nyfikna kossr på rad.


*om man bortser från ost som kommer från andra djur t.ex. får och get.

torsdag 9 juni 2011

Ostkuber

I helgen fick jag veta att ostkuber är konstigt. Det tyckte åtminstone mina arbetskamrater när jag föreslog ostkuber i vår pastasallad. Jag tyckte att mina arbetskamrater var konstiga och började stycka upp osten och lade kuber på min egen portion.

Vad är det för fel med ostkuber då? Inget alls förstås. Våra hårdostar används för ensidigt nuförtiden. Förr fann man kuber i sallader, på tandpetare på smörgåsbordet m.m. N u finner man ostkuben nästan ingenstans. Inte sen fetaosten lanserades i Sverige.

På nittiotalet då fetaosten lanserades på allvar i Sverige tog den över hårdostens kub-domäner. Fetaosten blev standardvalet när det skulle göras sallader eller bjudas på plockmat. Hårdosten blev utmanövrerad och kom att förloras ur sammanhanget. Tills nu?

Det är dags att blåsa liv i en fin tradition. Hårdost i kubform ser man allt för sällan tycker vi på Ostresan.

Vilken typ av hårdost är bäst? jag skulle välja en mildare variant, rundpipig, t.e.x. en herrgårdsost. För stark ost blir inte lika lyckat. Det blir för starkt helt enkelt.

Kvällens kubtallrik. Lite slarviga kuber men ni fattar. Herrgård - Classic!

Jag slår ett slag för ostkuben! Ät den som ett snack eller använd konsekvent hårdost i stället för fetaost  när valmöjligheten finns.